F*ck it!

I helgen var det tävling. En intern team-tävling, en tjej och en kille, till förmån för Ung Cancer. En fantastisk dag med 40 lag som tävlade i två klasser. Stämningen var som vanligt på topp och det var ett galet tryck hela dagen. 

 

Jag var inte med och tävlade. Jag var domare. Men jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunnat vara med. Jag är ofta ganska lugn med tanken på att jag varit skadad så pass länge och att jag, för faktiskt inte så länge sen, hade någon som skar i mitt ben. Men vissa dagar är det lite jobbigare än andra. Det där kontrollbehovet slår i taket när jag inser att detta inte är något jag kan kontrollera.

 

Jag hör hur folk klagar över att det inte gick som dom ville, då blir jag lite irriterad, dom kan iallafall göra vad dom vill. Jag ser hur folk lyckas och skriker rakt ut av glädje. Då blir jag avundsjuk, dom har en kropp som gör som dom vill. Jag vet mycket väl att min största fiende är att jämföra mig med andra, jag har min resa som ingen annan har med att göra. Men tävlingsmänniskan i mig slår bakut när jag inte ens får chansen. 

 

Jag vet att jag är på väg tillbaka och att jag ska se saker positivt och att det kunde varit mycket värre och allt det där. Men bland så är det helt enkelt bara f*ck it! Det är inte det jag vill höra, jag vill bara att någon håller med och låter mig vara förbannad över situationen. För det jag får höra varje gång jag säger att det suger, är samma saker som jag säger till mig själv varje dag. Jag är liksom trött på orden. Jag vill bara kunna göra precis det jag vill. Nu.

 

/ Alla atleter och domare från helgens tävling /

 

Förstår att det är frustrerande :/

Jag förstår att det är svårt, jag jämför mig ständigt med andra och vill alltid vara den som gör bäst ifrån mig.. Men jag har insett att jag inte kan jämföra mig med någon som har gjort något längre än jag, lagt ner mycket mer tid på det, eller helt enkelt är bättre än jag på det. Min start kan vara någon annans mitt, och det går inte att jämföra :)

HEJA DIG! Du är grym i vilket fall :)

Självklart förstår jag att det är frustrerande att inte kunna göra det man vill just nu:(

Usch förstår att det måste vara jobbigt ! Men hoppas du inom snar framtid kan komma igång lite :) Kram

Kraaam till dig.

va många ni är ^^