Så i nästan fyra månader har jag haft konstant ont i mitt vänstra ben. (Har tidigare skrivit om det här och igen här)  Lättast är att säga att det är benhinnan som gör ont. Men tyvärr är det mer komplicerat än så. Och att känna att jag inte ens är nära till att bli bättre känns riktigt tufft just nu. Jag träffar min sjukgymnast en gång i veckan och kör rehab så ofta jag pallar. Dessutom ska jag snart få nya inlägg, innan dess är det tio dagar, två gånger om dagen, av benhandling med TENS. Detta för att stretcha ut en av musklerna som fäster fram på foten och går upp bakom vaden.

 

Jag får hela tiden höra nya teorier om vad mitt problem är. Jag är trött på det och skiter egentligen i vad problemet är, bara det försvinner. Men så länge teorierna låter rimliga så kör jag. Tills mina inlägg är klara ska jag dessutom helst tejpa fötterna för samma effekt. Hjälper inte allt detta slit är det kniven som åker fram i höst. Jag vill bara bli av med skiten och än så länge kan jag inte påstå att jag tycker att det känns något bättre. Bitter, ledsen, deppig, uppgiven … yes all the before. Tur att jag kan trots allt kan träna så mycket annat som inte innefattar hopp eller löpning, det hjälper. Men jag måste make peace med att det är en lång lång väg kvar om jag ska bli av med detta och det är svårt en dålig dag.