När jag radar upp det såhär ser det inte så mycket ut. Ändå tränade jag i princip utan uppehåll i en och en halv timme. Det tar liksom sin tid. Frustrationen ligger dock i rehaben nu. Den här draken-övningen. Som gammal konståkare vill jag gärna vrida upp höften för att få benet så högt upp som möjligt. Det ska jag inte nu. Höften måste vara rak och knät utåt. Det är svårt. Det är också tydligt nu att det är det högra benet, alltså inte det jag opererat, som jag är svag i och där balansen är betydligt sämre. Troligtvis anledningen till min snedbelastning där vänsterbenet fått ta stryk. Men nu ska detta rättas till. Antar att frustrationen försvinner i takt med att det blir lättare.