Back squatsen gick helt okej. Sista tolvan (!) var dock riktigt tung. Verkligen inte van vid så många reps alltså. Men ryggen höll sig snäll så jag hade hoppet inför metconen. Körde dock med bältet för den psykiska hjälpen. Den extremt höga RX vikten på 50 kilo var det dock inte frågan om jag skulle lassa på. Det hade ryggen definitivt inte klarat. Även om 35 kanske egentligen var lite för lätt. Man fick göra hur man ville för att få stången över huvudet. Jag valde att göra thusters, alltså skicka stången direkt upp från squat positionen. Det gick fortast så. Men alltså var det lite för lätt, för det kanske inte riktigt är meningen att man ska göra det. Dock så är det som alltid flåset som är mitt problem, så jag har en teori om att jag kanske ska sänka vikterna ett tag för att istället köra med högre intensitet. Är iallafall nöjd med min plan att göra fem reps i minuten och höll mig till det. Fick ihop flest reps av alla på passet. DET är jag riktigt stolt över. Woop.

 

Jag är faktiskt nöjd med vad jag fick ihop på metconen. Burpees är verkligen inte min grej och satte målet att göra minst 10 stycken på varje varv, vilket jag lyckades med. På rodden höll jag ungefär samma tempo hela vägen. Och kan man hoppa double unders kan man skrapa ihop en väldigt massa reps. Jag har ju av förklarliga skäl inte hoppat så mycket hopprep senaste året, så för mig att hoppa fler och fler för varje varv, när jag dessutom blev tröttare och tröttare är stort. Fick ihop flest reps sista varvet. Totalt 248 reps. Och det är jag nöjd med. Framförallt är jag nöjd över att jag hade en skön känsla efter passet igen. Det där andra jag känt, när jag helst av allt velat dränka mig i Mölndalsån efter ett pass, är liksom inte så trevlig.

 

Ny, bra, jobbig variant av plankan med fokus på att spänna spänna spänna för att hitta den riktiga kontakten från rumpa till nacke. Kändes gött. Styrkan gick också bra. Att göra tolv reps är dock sjukt ovanligt i vår värld. Det var mest jobbigt för flåset och när man kör front squat så ligger ju stången mot halsen, så det är lite svårt att andas. Men kan tänka mig att det är riktigt bra med lite högrepsare för att pressa mjöklsyran. Metconen sen då. Fruktansvärd! Jag fattar inte vad som är problemet med att kroppen och hjärnan ska samarbeta. Det var lite jobbigt, så jag gav upp. Seriöst. Så här kan jag inte hålla på. Hade iofs målet med fyra varv. Hade bara fem wall balls kvar. But still, not there. 3+25 blev scoren.

 

Alltså världens sämsta dag på gymmet. Hade inte Sara varit där hade jag förmodligen gått hem. Jag mådde illa redan på uppvärmningen och hade noll energi. Bestämde mig efter två-tre varv att skita i pull upsen för att vila istället, annars hade jag inte kunna slutföra. Dessutom blev tunga thrusters väldigt lätta. Helvetepasset blev istället någon typ av mapning. Hoppas på mer energi nästa pass.

 

Jag kan inte komma ihåg när jag snatchade senast. Övningen som är långt ifrån min favorit. Men det var bra att får öva och jag ligger iallafall på samma nivå som innan operationen. Jag hade önskat att köra metconen på RX, men det gick inte. Hill climben skulle egentligen vara double unders och jag hade en abmat på push upsen. Pull upsen gjorde jag kippande iallafall. Men det var så tungt. Och när jag kände mig svimfärdig och helt slut på energi så gav jag upp. Då hade jag dom två sista varven kvar. Gillar inte tänken på att jag gav upp. Men att köra metcons två dagar i rad som är över 20 minuter är inget att rekommendera.

 

Passet går alltså till såhär – 1 marklyft, 2 hang power clean, 1 marklyft, 3 front squat, 2 hang power clean, 1 marklyft, 4 shoulder press, 3 front squat, 2 hang power clean, 1 marklyft … ja ni fattar. En stege som aldrig tar slut. Det ser som sagt inte så mycket ut på pappret. Och när man kommit till typ varv 7 på under tio minuter så tänker man att det är gott om tid att slutföra innan time capen. Men här tar det slut. Kunde köra alla övningar upp till sju unbroken, men sen var det stopp. Och axlarna. Axlarna. Dom behöver mycket kärlek nu kan jag säga. Jag hann klart med hela varv 10 och sen 38 reps på varv 11. 30 jävla minuter. Pust och stön.

 

Jag gjorde denna work out i början av juli sist. Då hade jag 20 kilo på stången och fick ihop 221 reps. Igår körde jag RX med 25 kilo på stången och fick ihop 233 reps. Jag är väldigt nöjd över förbättringen eftersom det inte ens kändes bra under passet. Jag dog. Men jag lyckade iofs pressa mig så att varje varv hade ganska jämna reps – 80 första varvet, 82 andra varvet och 71 sista varvet. Nästa gång jag kör måste jag ha en tydligare plan, bestämma innan hur många reps jag ska göra på varje övning varje varv. Då är det lättare att ta sig dit. Hur som helst är det galet mysigt att vara tillbaka. Och glädjen som genomstrålade detta pass. Alltså bara ren kärlek. ♥

 

Så som sagt. Jobbigt as hell. Kul också att jag tyckte det passade bra att köra min första metcon ever med kippade pull ups. Jag ger mig själv en high five för en moster WOD på RX, men slår mig själv samtidigt för att jag var dum nog att välja just denna dag. Fast iofs är det burpeesarna som dödar mig, och dom hade varit lika jobbiga vare sig jag hade gummiband på pull upsen eller inte. Men jag är som sagt sjuuuukt nöjd med att kippa mig igenom 40 pull ups, defnitivt något jag aldrig varit närheten av att göra innan. Men det gick långsamt och var ganska brutalt. Jag hann med två hela varv plus 37 reps. Låååångt i från dom som toppade leaderboarden. Men jag bryr mig inte. Bara lite. haha. Vet iallafall vad jag strävar mot. Men när man faller in i fosterställning när klockan piper, då vet man att man tagit ut sig iallafall.

 

 

Passet i sig var inte så jobbigt. Varken styrkan eller metconen. Faktiskt. Floor pressen (bänkpress på golvet), är en lite udda övning och svår att liksom jämföra på nåt sätt eftersom vi typ aldrig gör det. I metconen är jag fortfarnde så pass svag att inte hinner göra tillräckligt många reps för att det ska bli jobbigt liksom. Men är ändå nöjd med repsen jag skrapade ihop. På RX nivå. Woop. 16 strikta armhävningar med rätt teknik (armbågar bakåt, bröstet i marken), 35 sit ups (fortfarande min svaghet, borde kunnat skrapa ihop lite mer här), 4 strikta pull ups (woop! Äntligen ett PB. Blev så glad att jag hoppade ner efter fyra, vet inte ens om jag kanske klarat en till. haha) och sen 30 burpees (sjukt nöjd med det, alla vet att burpees är något jag inte är bra på så för mig är 2×15 unbroken reps riktigt bra). Totalt 85 reps. Låt mig jobba på push ups och sit ups så blir det bättre nästa gång. Woop!

Det var riktigt kul att ladda stången med tresiffrigt igen. Jag vet ju ingenting om hur min form är, så att jämföra hur jag ligger jämfört med max är lite spännande. Denna gången körde jag inte till fail och jag kände nog att jag hade lite mer i mig efter 105 kilo. Att mitt max ligger på 112, gör att jag är ganska nöjd med dagen ändå. Metconen var väldigt rolig. Men dom där snatcharna är luriga, vi gör det alldeles för sällan. Squatsen är det lätta här. För mig är det fortfarande sit upsen som dödar, hej nya svaghet. Jobbigt för magen. Dessutom kan jag inte andas. haha. Usch. 7 minuter och 17 sekunder tog det iallafall att bli klar. 

 

Jag kom upp till 70 kilo på front squatsen idag. Försökte på 75, men huvudet var inte riktigt inställt på att klara det. Men jag är ganska nöjd med det ändå, trots att jag var 13 kilo från mitt PB. Men vägen tillbaka har bara börjat och jag tänker krossa det alla mina PB nästa år. Woop woop. Jag var skeptisk till tiderna som mina fellow Göta-peeps hade levererat tidigare idag. Alla var ju så snabba. Visade sig att jag också kunde hålla ett bra tempo. 4 minuter exakt tog det, även om jag fick betala med blodsmak i munnen och total utmattning. Skalade dock. RX var satt till 40 kilo och knees to elbows är faktisk numer, det enda i riggen jag inte kan. Men jag höll uppe tempot och var nöjd och glad när jag var klar. Kicken efteråt alltså. Älskar verkligen att jag får köra som jag vill igen. ♥

 

Fick till ett grymt max-lyft på 52 kilo på min squat clean thruster. Hade kanske kanske kunna pressa ut något kilo till där, bästa känslan att känna sig så stark. Det var så gött att köra med Sara igen, det hjälpte mig att pusha ordentligt och jag är galet nöjd med vad vi lyckades med. Sara körde allt på RX, jag hade en abmat under bröstet på mina push ups, vilket gör att jag inte behöver gå lika långt ner. Men det visade sig att vi hade ett grymt tempo och vi var bara en enda reps ifrån att ligga lika som monstren Johanna och Camilla. Galet. Vi har ju börjat använda programmet Wodify, vilket gör att man registrerar sina resultat och kan följa vad dom andra boxen pysslar med. Jag tycker det är en bra grej, så man vet vilken nivå man ligger på. Denna dag låg jag och Sara på en grymt bra nivå. Både på styrkan och på metconen. Woop woop, vilken kick jag hade efter detta pass.

 

Det är lite spännande upplägg att köra tungt och explosivt tillsammans. Marklyften känns tunga, men är ändå inga problem. Är ju långt ifrån max fortfarande, men samtidigt har musklerna inte vaknat ännu. Jag fortsätter kämpa på. På metconen började jag att köra RX på armhävningarna, att ha ringarna rakt ner, men efter andra varvet var det för jobbigt och jag behövde flytta upp. Air squatsen gick riktigt riktigt fort och lätt, skönt. Men jobbigast var ändå sit upsen. Jag är så dåligt på att göra dom fort och jag inser att jag inte riktigt orkar. Får en spärr som gör att sista biten blir extremt jobbig. Men jag tog mig igenom och kunde slutföra alla varv med 15–10 sekunders vila varje varv. Gött.

 

Hjärnan var inte riktigt med mig idag. Kunde inte riktigt pusha mig varken i hand standen eller i metconen. Det var jobbigare än jag trodde. Valde dock att köra RX eftersom jag visste att det som skulle ta emot idag var flåset, så då hade det inte spelat så stor roll om det varit 30 eller 40 kilo på stången. Sex varv plus en reps klara jag innan hjärnan fastnade tillsammans med stången i bottenläget. Jag orkade inte mer. Men var ändå hyfsat nöjd. Så långt efter alla andra var jag inte. Hur som helst är det jäkligt gött att leka med skivstången igen!

 

 

Asså sånt jäkla pass. Benen fick jobba. Pulsen rusade. Det gjorde ont överallt. Box jumpen tog dock sin lilla tid. Fokuserade verkligen på att få ut mina knän i upphoppet, eftersom det egentligen är något som tillhör min rehab. Fast asså nej det mesta gick långsamt. Det var jobbigt. Men roligt. Fast mest jobbigt. Men det är bara att börja klättra tillbaka. Det blir lättare. Eller inte lättare. Det blir annorlunda, även om det alltid är jobbigt.

 

Det var helt galet jobbigt. Och frustrerande. Marklyften skulle vara 70-75% av max, men eftersom jag inte kört marlyft på säkert ett halvår (no joke) så tog jag det lugnt. 60 kilo är ungefär 55% av mitt max. Boxhoppen ska öva explosivitet och skulle egentligen vara höga, men eftersom det egentligen är min rehab så tog jag på låga. Men det funkade och marklyften kändes lätta. Träningsvärken i ryggen känns dock inte så lätt idag. Metconen sen då. Jag trodde ju att jag kunde double unders efter mitt lyckade försök i onsdaga. Men det visar sig att det är STOR skillnad på att köra det lite lugnt utan tidspress jämfört med massa puls och fjuttiga 3 minuter. Jag fick inte till det. Var ganska arg egentligen, men orkade inte få utlopp för det liksom. Dog lite när tiden var slut.

 

Jag och Sara missuppfattade styrkan idag och satsade som vanligt mot en rep max. Egentligen var tanken tydligen att köra maxreps på ¾ kroppsvikt, vilket var mitt förra PB ungefär. Men idag ökade jag och satte en etta på 55 kilo – nytt PB baby. Men utvecklingen på bänkpress går inte fort för mig alltså. Men det kommer det bli ändring på. Work outen idag var faktiskt väldigt roligt, men kompromissen innebar att jag inte skulle köra fullt. Det gjorde att jag mest meskörde rodden i 50 sekunder, inte körde RX på power cleansen (35 kilo istället för 40) och dessutom minskade repsen from 5 till 3 på PC, CTB och burpees. Jag blev svettig men fick inte överdrivet hög puls och förhoppningsvis är varenda lite förkylningskänning borta när jag vaknar i morgon. Jag är nöjd med dagen trots allt.

 

As simple as that. Headcoach ville helt enkelt döda våra ben idag. Först maxa ut i front squat, lyckades öka lite lite från sist och är faktiskt väldigt nöjd med det. Med tanke på att jag haft extrem träningsvärk i benen sen i lördags (förmodligen ingenting jämfört med vad jag kommer känna imorgon) hade jag inte jättehöga förväntningar. Ett ganska fult lyft på 82 kilo lyckades med iallafall. Dom där dryga elva minutrarna som det sen tog att ta sig runt 400 meter med utfall var ju annars bara ren pina. Ni förstår ju vilken träningsvärk som väntar. Men jag omfamnar den, kommer ta lång tid innan jag känner av den igen.

 

 

 

My lord vad Piff och Puff fick kämpa idag. Men Sara var grym och utan henne hade jag nog gett upp någonstans i mitten. Hon fick ta lite större del när hon sprang med mig på ryggen och tog 5 av mina sista burpees. Viken i sig var inte så tung. Antalet var egentligen inte heller så överdrivet många. Men armarna fick kämpa rejält och biten när vi skulle förflytta oss sammanlagt en kilometer kånkandes på något var extremt jobbigt. 31 minuter och 57 sekunder höll vi på iallafall. Ganska go genomkörare minst sagt.

 

Det var riktigt länge sen jag körde vanliga marklyft. Det var kul att göra det och förvånande nog kändes det lätt hela vägen. En femma på 90 kilo liksom. Det känns riktigt bra, det gör mig glad. Sen var det meningen att det skulle vara en tung work out. Och det var det. Tror faktiskt aldrig jag svingat hela svingar på 24 kilo innan, men det funkade riktigt riktigt bra. Egentligen skulle boxarna också vara högre än vanligt. Men här fick jag stanna med mina step ups på 50 centimeter, för att gå upp och ner på en box som är 60 centimeter hög – det är svårt med mina korta ben. Och dips, vettitusan om jag någonsin gjort det under en work out innan. Jag är nog ganska långt ifrån att göra strikta ringdips, men det var kul att göra något nytt. Jag kunde köra alla reps unbroken genom alla varv, vilket kändes riktigt bra, men det gör att det absolut inte blir någon vila. Försökte andas mellan varven istället. 8 varv + 9 svingar hann jag med. Nöjd och glad tjej kan jag lova.