Det hann gå en vecka sen förra military passet. Jag var inte överdrivet taggad. Men det var iallafall ganska behagligt ute med strax under nollstrecket. Vi var femton pers och temat var ben. Jag tyckte mest att det var tungt idag.

 

Vi sprang mycket, säkert 4-5 kilometer runt Slottsskogen. Gjorde lite utfall och höga knän på vägen. Stannade för att köra benböj med en person på ryggen och en bens step up på bänk utanför fågelhuset. Sen fortsatte vi jogga bortåt, körde lite ruscher sista biten bort till Plikta (en stor lekplats i Slottsskogen). Tog den långa rutschkana ner innan vi körde cirkelträning – dips, upphopp, fällkniv – i sandlådan. På vägen tillbaka till Bokaniska körde vi backintervaller i en pulkabacke ett par varv.

 

Mitt skoskav under foten efter löpningen igår, gjorde sig påmint och det blev inte direkt bättre av dom avslutande intervallerna. Jag hoppas det läker fort så jag kan köra fullt ut i morgon. Men som sagt det var tungt idag.

 

Igår tyckte jag det nästan var på gränsen för att vara för kallt för att träna ute. Därför sa jag till mig själv att om termometern visade kallare än -6 så fick jag gå tillbaka och lägga mig i sängen, när klockan ringde i morse. Den visade -4,5 (min termometer ljuger dock och det är alltid upp mot 3 grader kallare). Jag tittade ut och konstaterade att det inte var snö på marken i alla fall. Gick och tog på mig innan jag drog upp rullgardinerna och såg snön falla till marken. Försökte se det som att det var mysigt att träna i helt ny snö. Det var det.

 

Efter att ha vilat axeln hela helgen och inte känt nåt alls senaste dagarna så tyckte jag att det var okej att träna. Lite typisk bara att vi körde ett stock-pass. Det innebär oftast mycket bärande på stockar över huvudet, lika med inte så skonsamt för axlen. Men det gick bra. Kände mig mest stel, men det gjorde inte ont i alla fall.

 

Det var ett bra pass. Ett basic stock-pass. Axelpress, benböj, burpees, overhead squats, sit ups. Sen körde vi lite mountain climber och armhävningar i mellan. Avslutade med att två och två hoppa över och krypa under stocken och sedan hoppa över och ner i armhävningar, medans två höll upp den medans dom satt i jägarvila. Det var ett bra pass. Inte alls så kallt som jag tänkte mig och snön hjälpte till att lysa upp riktigt bra.

 

 

Hej och välkommen benpass. För tredje dagen i rad. Mina lår gör just nu så ont att dom har domnat av. Hur stor är egentligen chansen att man lyckas pricka in detta tre olika dagar, tre olika pass och tre olika instruktörer (varav jag själv var den ena i söndag). Och tuffast vinner ju, så dagens pass stod som segrare. Damn vad smärtsamt det var.

 

Dagens leksaker var vattendunkar, kompisar på ryggen, lite däck och en backe. 10 Benböj med kompis på ryggen, 15 med vattendunk på ryggen och 20 snabba utan motstånd. I två (eller tre?) varv. Sen var det backintervaller. Springa med vattendunkar, springa med kompis på ryggen och vila när man satt på kompisens rygg. Sen ruscher med vattendunkar (fortfarande i backen) och vila i form av planka eller situps.

 

Har jag sagt att det var ett grymt bra pass? Det var det. Vi var ett bra gäng och det var roligt. Hur jobbigt det än var.

Måndag morgon. Regn och kyla. Hej svensk vinter. Men jag börjar komma på vad jag ska ha på mig nu så det funkar faktiskt bra. Jag var dock sådär nöjd över mitt benpass igår när jag fick veta att kondition och ben stod på schemat idag. Men det var ett bra pass och jag tyckte jag fick ut det jag ville. Jag kunde ta i och jag kunde pressa mig. Oj vad jag har längtat efter den känslan.

 

Jogging med ruscher, cirkelträning – Burpees, mountain climbers och utfallshopp, och avslutande backintervaller i Slottsskogens brantaste backe. Check. Och så lite krimskrams som armhävningar och liknande i mellan.

 

 

Första fortsättningspasset på flera veckor. Det var dags nu, hade nästa blivit så att jag dragit mig för att gå på passen för att jag visste att dom är så mycket jobbigare än Rookie-passen. Dock så har jag blivit lite snuvig senaste dagarna att jag inte riktigt kunde släppa tanken på att få ett bakslag och blir sjuk igen. Men varje gång jag nös idag sa jag högt till mig själv "Jag är inte sjuk. Jag kan träna." Och det kunde jag. Hah.

 

Det var ett rejält benpass och låren och vaderna viskar redan nu att dom inte kommer vilja vara med i morgon. Benpasset utgick ifrån ett gulligt traktordäck. Boxjump, hello. Då snackar vi mängder med boxjump upp och ner upp och ner på däcket. Lite benböj med vattendunk på ryggen. Välta däcket. Planka (hej vila). Lite burpees. Och så lite mer boxjump med utgångsläge i benböj. Och upphopp.

 

Med skakiga ben sitter jag nu och är sådär töntigt nöjd och med ett stort fånigt leende. I love this. ♥

Äntligen äntligen äntligen var jag tillbaka ute, tidigt, för att träna. Jag sov lite oroligt men vaknade ändå pigg när klockan var fem och nästan väntade på att den skulle ringa. Och vädret ute var så där helt underbart. Temometern visade sex graden men man brukar kunna dra av ett par och få den riktiga temperaturen, så det var friskt. Men det var stjärnklart och vindstilla. Helt perfekt alltså.

 

Passet då? Core, hello. I princip samma som vi kört innan, men det gjorde inget för det tar rejält. Massa benbendlingar, bensvingar, bencirklar, plankor. Ah sånt som har med mage, rygg och core att göra. Såhär 13 timmar senare har träningsvärken börjat ta fart. Love it.

 

Idag ler jag. Har hört att allt blir mycket lättare då.

 

 

Testdag två denna vecka. Löpning 2 kilometer. Inte en särskillt stabil runda med tanke på det tunna lagret med is som låg på marken. Annars kändes det bra. Första uppvärmningsvarvet kändes bra. Jag andades lungt och fint och var inte helt slut som jag brukar. Andra varvet, det som räknades. Började bra. Jag tyckte jag hade en bra fart och förutom små incidenter med halkan så kändes det faktisk bra. Jag hade hoppet uppe och gjorde vad jag kunde. Hade hoppats på en tid under 12 minuter iallafall. Det blev inte så. Klockan stannade på 12.09 och jag var så jäkla förbannad. Utan halkan hade jag säkert vart under 12. Men det var jag inte nu. Jag kämpar verkligen med löpningen och allt jag får är en förbättring med tio sekunder? Common!

 

Imorgon ska jag iallafall försöka tagga mig själv genom att prova på en ny spännande träning. Får se hur det slutar. Känner jag mig själv så slutar det troligt vis med att jag sätter upp mig på något nytt. Jag är alldeles för lättövertalad för mitt eget bästa alltså.

 

 

 

 

 

Nu har det gått sex veckor sen sist. Det betyder åter igen test-vecka. Jag blir alltid lika nervös, varför vet jag egentligen inte. I alla fall inte över styrkedelen, den vet jag att jag kan. Och idag gick det riktigt bra. Maxade inte helt på allt. Ville klara nivåerna för den orangea t-shiten. Och det gjorde jag. På alla moment. Det kändes sjukt skönt. (Synd bara att det även ingår ett konditionstest för att få en ny färg på t-shirten)

 

Måndag morgon. Termometern visade +7 grader. Skönt tyckte jag. Fram tills jag såg lamporna svinga runt utanför fönstret. Storm. Men det regnade inte iallafall. Eller? Lagom tills passet drog igång kom regnet. Och det slutade inte (och har väl fortfarande inte slutat?). Jag var inte överdrivet taggad och det kändes av. Hade svårt att fokusera och jag märker ju själv att jag inte tar ut mig när jag känner att det inte är så överdrivet jobbigt. Det är fortfarande jobbigast att transport-springa. Idag sprang vi till exempel upp för säldammsbacken i Slottsskogen. Huva.

 

Vi körde iallafall cirkelträning med fokus på överkropp. Dips, burpees, armhävningar, axelpress, bröstpress, massa armcirklar och armpendlingar. Bland annat. Och en regäl löprunda runt Slottsskogen. Men någonstans var det mer ett "pannbenspass", som våran instruktör kallade det, än styrkepass. För det var bannemej kallt och blött idag.

 

 

När klockan ringde i morse var jag faktiskt utvilad. Jag slockande direkt när jag la mig i sängen strax innan halv tio. Känns skönt att känna sig utvilad när klockan är kvart över fem. För tro det eller ej men det är förbannat härligt att träna ute på morgonen (något jag trodde att jag aldrig skulle säga). Vid ett tillfälle låg vi på marken och tittade rakt upp mot himlen. Det började ljusna och trädens vacka löv och grenar gav himlen en grymt vacker färg.

 

Idag körde vi ett nybörjarpass med stockar. Vi var en grym kvartett som kånkade på en stock. Körde mycket basövningar i form av benböj, axelpress, sit ups och burpees. Sen sprang vi en runda upp för backen och körde med mage i form av benbendlingar med stocken på raka armar över huvudet, mer benböj och ett par andra magövningar. Sen joggade vi tillbaka. Bra och ganska lagom pass för mig idag när jag inte vart på pepp senaste dagarna.

 

Onsdag morgon. Tio timmar efter avslutat tisdagspass. Det är ingen bra kombo, så är det bara. Resten av dagen blir helt knäpp. Passet var bra dock. Körde mycket staffeter av olika slag. Armhävningar, planka och jägarvila när man inte sprang. Träningsvärk i baksida lår efter det. Kan det komma från löpningen i backe, upphoppen eller jämnfotahoppen? Don´t know. Men som sagt bra pass, det är skönt att inte alltid kravla i lera och vatten. Det är dock skillnad på rookie-pass och fortsättnings-pass. Jag är glad att jag känner skillnad.

 

(Shit 18 pass. Det är lite galet.)

 

Igår battlade träningsvärken och samvetet mot varandra hela dagen. Inte för att jag nån gång tvekade, men samvetet vann. Trodde dock länge att jag skulle vara ensam på passet, då alla ramlade in först i sista minuten. Men vilket pass det blev. Grymt. Inga däck eller träd att kånka på. Istället var det en del sammarbetsövningar i form av piggy-back (rida på varandras ryggar), massa armhävningar i olika varianter, planka, burpees, back-intervaller och avslutande stafetter. Som sagt, grymt pass. Troligtvis bästa so far. Jag börjar bli förälskad i grejen med att träna ute, Botaniska och Änggårdsbergen är så galet vackert. Luften är frisk. Det är så härligt att regnet som for ner från himlen inte ens märktes.

 

Och vet ni. Jag dör inte längre av den inledande joggingturen. Tummen upp.

 

 

Det är inte längre så jobbigt att gå upp sådär tidigt längre (ta i trä), men att gå till jobbet efter träningen är ganske segt ibland. Som idag när jag kom hem och verkligen inte kunde sluta frysa trots en lång varm dusch. Man är inte jättesugen på något annat än att lägga sig i sin varma goa säng.

 

Hur som helst. Idag var det core som gällde. Det känns redan kan jag lova. Träningsvärken i morgon kommer inte vara nådig. Vi höll till på en upplyst parkeringsplats vid Slottsskogen. Sit ups på asfalt är inte något jag bryr mig om längre. Knäppt det där. Vi gjorde massa plankor, benpendlingar av olika slag och ryggövningar. Ja vi körde helt enkelt mage och lite rygg i 75 minuter. Cheers.

 

 

Efter att jag valt att skippa onsdagens morgonpass, var jag ganska taggad för att köra igår. Hade haft en konstig dag dock så jag kände mig lite slö. Mina axlar var blåa från tisdagens pass och att slänga upp ett helt jäkla träd på axlarna var inte jätteskönt. Att springa med ett träd på raka arma över huvudet är inte heller jätteskönt, på andra sätt. Jag hatar min kondition. På riktigt. Jag får panik. Hyperventilerar. Kan inte andas. Det känns inte som jag blir bättre. Det suger. Förutom det körde vi en hel del armhävningar, axellyft, framstupa ställ, putta, flytta och rulla stocken. Annars var passet mest bara obekvämt. Förutom att springa med trädet, var det inte det jobbigaste vi kört. Men det mest osköna. Och det är en del av grejen har jag märkt. En del av träningen är att vänja sig vid det obekväma. Jag är inte van än.

 

Det är nästan med lite ångest som jag nu beger mig till fortsättningspassen. Inte för att jag inte vill gå dit, det vill jag ju, men för att jag vet att det är så jäkla jobbigt. Men jag vill ju bli bättre och det blir jag ju inte om jag inte går. Vi var en lagom grupp på åtta pers, det är iofs inte bara positivt, man har definitivt ingen chans att fuska.

 

Denna gången var det tema ben. Huva. Jogg till materialförrådet för att hämta däck. Dessa satans däck. Jag pallar ju inte ens att springa vanligt. Släng då på mig ett däck. Vi förflyttade oss en bra bit. Värmde först upp med utsikt över en sjö. Sen fortsatte vi på olika förflyttningssätt upp till högsta punkten i Änggårdsberget med utsikt över Göteborg (Mölndal?). Benböj, jämnfotahop, grodhopp med däck, baksida lårcurl med däck, ruscher upp för backe ... You name it. På vägen tillbaka tappade jag en del mark mot snubben framför och instruktören frågade om jag var trött. Ja svarade jag, egentligen var jag inte bara trött, jag var död. Då tog han mitt däck och satte det på stackars Linus som där ifrån fick springa med två däck. Usch vad jag kände mig kass. Dåligt samvete för att någon annan fick ta min last och jag skämdes nästan för att jag inte orkade. Men jag försöker intala mig själv att så länge jag är där och försöker och utvecklas så är det nog ingen som dömer mig mer än jag dömer mig själv iallafall.

 

Det var (nästan) skönt att äntligen komma upp ur sängen tidigt för att träna igår. Solen var inte i närheten att gå upp, himlen var istället täckt av stjärnor och en fin fin måne. Jag var dock lite illamående, men det gick över någonsstans på vägen. Vi höll till i Slottsskogen denna gången. Är lite ljusare där, för nu är det verkligen mörkt på morgonen.

 

Fokus var på överkropp och vi gjorde mängder med armhävningar och framstupa ställ. Sen körde vi axellyft, biceps curl och tricepspress med motstånd av en kompis. Avlutade med tävling i lag, först till 50 armhävningar och sen utslagstävling med skottskärregång. Jag tycker ju alltid att kondition är jobbigare än styrka, därför tyckte jag det var ett ganska behagligt pass.

 

Jag hade bestämt mig för att inte gå på träningen i torsdags. Jag hade ont i hela kroppen. Träningsvärk lite var stans. Händerna pulserade och hade sår lite överallt. Knäna var blåa och benhinnan var öm. Men nån stans tyckte jag att jag inte hade tillräckligt mer ursäkt ändå. Jag gick fram och tillbaka med om jag skulle träna eller inte hela dagen. När klockan var kvart över sex så stod jag trots allt där framförn entrén till Botaniska trädgården. Men jäklar vad jobbigt det var. Vet inte hur många gånger jag sa till mig själv att jag visste att jag inte skulle gått. Jag ville dö efter joggingturen till materialförrådet. Ville sen dö lite till när joggingturen fortsatte med däck över huvudet upp för backar. Tack gud för grymma kamrater. Dom stöttade mig. Men igen. Fasen vad min kondition är kass.

 

Efter jogginingen var över fortsatte vi i alla fall med cirkelträning i skogen, två och två, samtidigt som ett rådjur studsade förbi. Upphopp med handklapp, kasta däck i marken, djupa utfallshopp, burpees med däck och situps där ett däck vandrade mellan varandra. Sen joggade vi lite till. Fram till en backe. Där körde vi långa spänsthopp, korta snabba steg och jämfotahopp upp för backen. Japp det var tufft. Ville gråta när jag åkte hem. Men jag gick dit och kanske, kanske, är det inte riktigt lika jobbigt nästa gång.

 

Igår var det dags för nytt konditionstest. Men eftersom jag gjorde det förra veckan så kunde man skippa och köra intervaller i stället. Så det gjorde jag. Mitt psyke var inte redo för att faila igen. Så nu kör jag i sex veckor och gör ett nytt försök nästa gång. Måste måste måste springa snabbare då. Det skumma med detta är att jag verkligen föredrar skitjobbiga intervaller istället för vanlig löpning. Och det var skitjobbigt. Men jag var nöjd. Sen körde vi lite lättare styrka innan vi joggade tillbaka. Det skulle iallafall vara lättare styrka, men att avsluta ett pass tio timmar tidigare gör kroppen lite mörbultad och det var skitjobbigt helt enkelt.

 

 

Igår var det dags för första fortsättningspasset med militaryn, även också första kvällspasset. Jag var lite skraj. Eller ganska mycket skraj. Vi var bara sju stycken där och jag var den enda från mitt camp. Men jag tycker ändå att det gick okej. Tycker fortfarande att löpningen ut till platsen vi ska vara på är jobbigast, vilket är sjukt med tankt på att temat på passet var burpees. Vi gjorde hundratals i flera olika varianter. Vi bar också på vattendunkar, bildäck (som även var en del av burpeesen ett tag), gjorde kullerbyttor framlänges och baklänges. Och eftersom våran instruktör tycker det är mesigt att man häller ut vatten från däcken när man tar dom skulle han "bota våran vattenskräck" genom att springa runt i bäckar och stora vattenpölar. En bäck var så djup att jag fick vatten upp till låret. Mysigt värre.

 

Efter passet fick endorfinerna mig att bli sädär lycklig. Vädret var optimalt. Solen gick ner från blå himmel, det var vindstilla och frisk luft. Underbart!

 

Var sjätte vecka börjar det ett nytt nybörjarcamp där jag tränar military. Därför blir det tester två veckor i rad. Först avslutningstesterna och nu starttesterna för nya campet. Idag var det styrka och jag var taggad i morse. Och det gick bra. Krossade nästan resultaten jag gjorde för bara en vecka sen. Förutom i planka där jag failade totalt. Precis innan hade jag maxat jägarvila och persat med en och en halv minut. Det gör man endast med huvudet. Så jag var helt enkelt slut i huvudet för att palla pressa mig i plankan.

• Armhävningar på tå mot knytnäve 32 st (30 st)
• Squats med upphopp och armarna i luften 30(?) st (25 st)
• Rygglyft med överkroppen över kanten på en låda, pannan i marken 39 st (35 st)
• Sit ups till sittandes med armarna mellan benen utan att lyfta fötterna 20 st (10 st)
• Statisk armhävningsposition 40 sekunder (35 sekunder)
• Jägarvila 3 minuter 30 sekunder (2 minuter)
• Plankan 2 minuter 10 sekunder (3 minuter 20 sekunder)

(Förra veckans resultat inom parentes)