Maj börjar idag, med det så är min paus från militaryn över. Jag var så himla inställd på att det skulle vara katastrofjobbigt att jag liksom vant mig vid tanken. Men när jag vandrade mot bussen och mötte mängder med vinglande människor på väg hem från sitt Valborgs-firande, kunde jag inte låta bli att längta lite. Och vädret kunde man inte klaga på.

 

När vi sätter igång så blir jag lite förvånad över att flåset håller sig i schack och trots träningsvärken i rumpan så kändes löpsteget lätt. Vi körde samarbetsövningar som uppvärmning, leda varandra i armkrok där en person blundar. Sen skulle vi förflytta oss där en i paret måste jobba hela tiden, så när en inte orkade så bytte man. Jämfotahopp, spindelmannakrypning, grodhopp, krabbgång. Sen var vi framme vid backen. Ruscher upp och ner två och två medans resten stod i planka första varvet och jägarvila andra varvet. Åter igen kändes löpsteget lätt, vet inte riktigt var det kommer ifrån men jag tackar och tar emot (även om jag kände lite i benhinnan). På vägen tillbaka körde vi krypning på alla fyra ner för en backe innan det var lugn jogg och stretch och klart för idag.

 

Jag är faktiskt glad att det kändes så mycket bättre än jag trodde och jag tar med mig en positiv känsla till nästa pass.