Jag hade legat hemma i soffan med mensvärk from hell i flera timmar innan det var dags att ta sig till gymmet. Åter igen, hade jag inte besämt med Sara så hade jag inte gått dit. Så enkelt är det. Väl där var jag segstartad, men det tog inte så lång tid att glömma att jag faktiskt hade ont. Vi lurade oss själva lite med inställningen på cykeln och gjorde fler intervaller än vi tänkt från början. Det är ju tur att man kan lyckas med sånt ibland. Det var verkligen skitjobbigt att inte ha någon hel vila, som vi haft innan. Utan nu var det aktiv vila som gällde och vilken skillnad det var. Men oj vad känslan är skön när man är klar. Som vanligt körde vi mage och lite goats efter. Gött som tusan och jag känner mig faktiskt fortfarande lite endorfinhög.