Det första jag vill säga är: Vad kul med så många nya läsare. Välkomna!

Denna veckan har inte varit den bästa i mitt liv. Den har rättare sagt en kamp. Jag är stressad över framtiden. Riktigt stressad. Det har visat sig ganska väl i utslagen som dykt upp på kroppen och genom plötslig illamående och huvudvärk lite då och då. Efter en episod av detta igen i början av veckan så bestämde jag mig för att ta en lugn vecka och fokusera på mig själv. Den hårda träningen har hamnat lite åt sidan och familjen kommer hamna i centrum. Imorgon dyker min fantastiska syster med familj upp. Jag längtar så det gör ont efter att få krama om dom.

Livet på praktiken rullar på. Idag fick jag en fantastisk komplimang som gjorde mig riktigt glad. Det var kul, den kom i rätt läge. Men det är bara fyra veckor kvar nu. Det betyder att jag har vart där i tio veckor nu. Det tråkiga med det är att jag fortfarande väntar på att det ska dra igång liksom. Istället borde det kännas som slutspuren, för fyra ynka veckor går väldigt fort. Sen är det ett par månaders fokus i skolan. Sen är det slut. Tryggheten är borta. Putts väck. Scary big time!