Torsdag och ännu en gång har jag inte tränat sen förra veckan. Efter att ha fått en panikångest attack i tisdags när jag hoppade över gymmet trots att jag hade grejer med mig så var jag riktigt orolig. Jag mår dåligt av att träna och jag mår dåligt av att inte träna? Dock hade jag varken hjärtklappning eller var illamående innan passet, så känslan var trots allt positiv.

 

• Uppvärmning: Rörelse/stretch och några transition muscle ups
• Teknikgenomgång: Pull ups med kipping
• 1 minut thrusters, 30 sekunders vila, 1 minut pull ups × 4
• Nervarvning: Rodd

 

Har kikat på ett par tygskor med platå ett bra tag nu, men inte riktigt hittat några som vart lagom höga. Av en slump tittade in i skyltfönstret på Vagabond och där stod dom. För en 500-lapp blev dom mina och jag är supernöjd. Nu kan våren komma och jag kan traska runt på gatorna utan onda fötter eller känslan av att vara kortast i världen. Win win.

 

Ibland blir det att jag möter upp mina vänner i bioslaongen utan att ens veta vilken film som gäller. Detta var fallet i måndags.

 

 

Åter igen ger vi oss på en grymt lång film. 2 timmar och 52 minuter. Vissa filmer känns lika långa som dom är, andra inte. Detta var en film i kategori två. Det händer så mycket i filmen att man måste vara allert till tusen för att förstå och hänga med. Den var något rörig och jag förstod egentligen ingenting, men var hela tiden fast beslutad i att man får klarhet till slut. Jag vet inte om jag fick det. Det är många slutsatser att dra så här efteråt och det gillar jag. Jag gillar filmer som inte är själklara och som går att tolkas. Den får näst intill full pott av mig och jag rekomenderar er att se den. Om än medvetna att det är en rörig men händelserik film.

 

 

Så. Idag skulle vara min »ätardag« efter att jag hållt mig borta från allt som jag själv anser vara onyttigt i tio dagar. Det har gått sådär med det. Helgen har inte vart överdrivet dålig, men den har inte vart bra. Och efter att ha haft en riktigt dålig dag igår så tyckte jag att jag var »värd« dricka och godis till bion. Fail. Fail. Fail.

 

Nu har jag nästa tio-dagars period framför mig. Gör om och gör rätt. Det finns andra sätt att bli av med den dåliga energin efter en dålig dag.

 

 

Denna veckan vill jag tänka efter och påminna mig om varför jag vill ta hand om mig själv och min kropp. Ibland behöver man en påminnelse om att det faktiskt finns en anledning.

 

 

Tidigt i fredags morse blev jag väckt av min syster som berättade att jag blivit moster igen. Min fina systerdotter Ester har entrat världen. Så min helg har spenderats i Skåne med min familj och med massa mys med mina fina systerdöttrar.

 

 

Min vecka tillbaka. Ett pass och en power walk (där jag slog mitt personliga rekord med en minut på min favoritrunda). Kroppen känns bra, tröttheten har inte kommit tillbaka och jag är nöjd. Suget att träna återvänder sakta men säkert varje dag. Nästa vecka ska jag trappa upp något pass. Även om det fortfarande känns mesigt att inte träna som vanligt »utan anledning«. Men jag ska ta det lugnt och fint nu. Jag har ingen brådska, måste bara fatta det själv.

 

Men för att vara tillbaka efter den extrema vilan jag haft så är jag väldigt nöjd. Nu tittar vi framåt.

 

 

Jag älskar kostymfilmer. Jag älskar Kiera Knightley.

 

Som jag hade sett fram emot den här filmen. Jag var glad att jag lyckades få med två killkompisar utan någon direkt övertalning. Men jag blev nog lite besviken. Den var väldigt annorlunda. Den utspelar sig inte alls så som en vanligt kostymfilm á la Kiera Knightley. Men samtidigt var det det jag gillade, att den inte är som vanligt. För mig som faktiskt inte är så insatt i Leo Tolstojs roman så var historien lite rörig, tyckte många gånger att det var svårt att hänga med. Det gör att en film som är 2,10 lång känns minst lika lång. Men kläderna i filmen var helt underbara, kändes som dom gjort moderna varianter av allt. Den var filmad helt otroligt och sceneriet var väldigt spännande. Självklart var ju skådespelarna också helt grymma. Kiera Knightley, Jude Law, Aaron Taylor-Johnson, Alicia Vikander. Så en riktigt fin och annorlunda film helt enkelt.

 

 

Äntligen var jag tillbaka på gymmet. Eftersom jag bestämt mig för att bara köra ett pass denna veckan, så valde jag det roligaste. Dock hade jag tänkt ta det lite lugnt. Herre gud jag har inte tränat på två veckor. Men det är lättare sagt än gjort mina vänner.

 

Uppvärmningen gick bra. På riktigt. Vi övade på att stå på händer och jag stod faktiskt rakt upp i ett par sekunder. Himla kul. Tekniken gick bra till slut. Här körde jag utan vikt på stången och jobbade med att komma tillräckligt djupt ner. Jag är uppfostrad med att ha 90 grader i benen, att nu plötsligt komma längre ner än knälederna är svårt. Fick ha en liten medicinboll som jag skulle sätta mig på för att känna hur djupt jag faktiskt ska. Det är svårt och hej vad svag jag är i bottenläget, ville många gånger bara sitta kvar på bollen.

 

Själva passet gick sådär kan man säga. Lycka till att ta det lugnt liksom. Med 20 reps kvar av sista övningen så var det jag som sprang till toaletten för att spy. Jag visste väl att chansen till det var väldigt stor när jag väl började må illa. Men jag vilade lite och tycker det kändes bättre, så jag körde på. Pang så var det kört. Nu vet jag att det är många som tänker att jag kanske tränat för tidigt, att jag ätit för tätt in på eller något liknande. Men låt mig tala om hur min kropp funkar. Jag är ingen morgonmänniska, jag har inte tränat på två veckor och plötsligt tar jag ut mig ordentligt. Min kropp får en chock. Det är sånt som händer. Det positiva är iallafall att jag fortfarande inte fallit ihop av trötthet utan faktiskt känner mig ganska bra. Det gillar vi. Det som hände verkar inte ha något med min »överträning« att göra.

 

• Uppvärmning: Gå/stå på händer
• Teknikgenomgång: Back squat
• 500 meter rodd
• 40 jump squat (upphopp från knäböjsposition)
• 30 jump push ups (armhävningar med hopp)
• 20 fällknivar (HATAR)
• 30 jump pull ups (hoppar upp med hakan över stången) (skulle gjort 50)

I morgon ska jag köra första träningspasset på två veckor. Jag är nervös. Det är konstigt hur fort man kommer ur fas liksom. Sen har jag ingen aning om hur kroppen kommer reagera. Men för första gången på länge så känner jag faktiskt sug att träna. Jag behöver känna mig stark i morgon. Känna att kroppen samarbetar. Då kanske mitt mod stiger lite, då jag annars känner mig ganska nere för tillfället.

 

Men efter jobbet i morgon är det bio som gäller och jag hoppas vi kan äta något trevligt innan. Sen sticker jag nog till min syster över helgen (som jag tycker borde trycka ut bebisen i magen nu, snart en vecka efter BF). Få lite energi från min princess till systerdotter och se något annat.

 

Men håll tummarna att träningen går bra i morgon och att jag inte ligger död av trötthet resten av helgen.

 

 

Okej. Så det går inte förneka att jag har ett gigantiskt sötsug. Jag tycker att jag inte äter så mycket goda grejer i vanliga fall, men när man styper det helt så märks det av rejält. På kvällarna är det alltid värst. Så när jag i måndags rotade i skåpen för att äta nåt gott blev jag glad att jag samlat på mig massa god frukt som spakade en riktigt god fruktsallad. Det blev som sommar i en skål.

 

 

Man stöter på motgångar hela tiden. Men skulle man låta dessa stoppa en så kommer man ju aldrig någonstans. Lägg fokus på det du kan kontrollera. Keep going!

 

Nu är det bara 40 dagar kvar tills jag åker till London. Det är nästan ingenting. Därför tänker jag nu fokusera på kosten dessa dagar. Jag menar, det är ju en skön känsla att känna sig i form när det kommer vara en hel del fokus på shopping. Men för att jag på ett rimligt sätt ska klara mig från godis, läsk och andra onyttigheter så kommer jag dela upp det i fyra tio-dagars perioder. Start nu.

 

 

Så en vecka med noll träning. Noll. Utan att jag egentligen har varit sjuk. Och det är okej. Jag är faktiskt nöjd med mina promenader jag fått till varje dag. Det får räcka. Nästa vecka ska jag lägga till något riktigt träningspass. Siktar på torsdagspasset så får vi se om det blir något annat än promenader innan det.

 

Lugnt och fint. Ingen hets. Börjar inse att det inte är någon tävling om vem som tränar flest pass på en vecka. Vi är alla olika och behöver träna olika.

 

I dag mötte jag upp Moa på Hagabadet för en god och nyttig (om man räknar bort efterrättsbordet) brunch. Väldigt trevligt att ses och uppdatera sig om det senaste. Maten var fantastisk (framförallt brödet var helt gudomligt). Nästa gång röstar jag för att även ta en sväng in på SPA:t.

 

 

Nu har det gått en och en halv veckan sen jag hade träningskläder på mig. Jag saknar det. Men samtidigt försöker jag vara lugn och intala mig att det är bra för mig. Det är jämt mycket snack om att man är »duktig« som tränar (något jag hatar att höra i samband med min träning. Jag är inte dukig, jag vill träna). I min värld är man duktig när man gör något man inte vill, något man har svårt för eller när man gör något bra som man inte gjort innan. Dom som tycker det är tråkigt eller inte vill träna men gör det ändå, dom kan vara duktiga. För mig är det tvärt om just nu. Jag känner mig duktig som inte tränar. En del av hjärnan vill ge mig dålig samvete, men jag är så stolt att jag kan stå emot, även om det är jobbigt.

 

För första gången på flera veckor börjar jag känna lite hopp om att jag börjar ta igen all den där sömnen som gjort att tröttheten ibland känts omöjlig. Jag har snittat tio till tolv timmars sömn per natt och ibland även ett par timmar på soffan, senaste veckan. Så när jag idag vaknade efter »bara« nio timmar är jag glad. Det ska senare idag firas med en lång promenad. I träningskläder.

 

 

Att det finns en dag på året när man ska fira kärlek är ju lite knasigt. Är inte det något man borde fira, njuta och dela med sig av varje dag? Det kanske är en anledning för alla par att göra något tillsammans, men för mig som singel tycker jag det mest skapar ångest. Men vem behöver en pojkvän när ens fantastiska vänner skickar blommor till en och man går ut och äter med sin mamma? Det finns många typer av kärlek.

 

När det nu ändå är denna dagen så tar jag tillfället i akt och önskar all kärlek till er, alla som läser, kommenterar och peppar mig varje dag. Jag hoppas att ni blir överösta med all den kärlek ni förtjänar. ♥

 

 

Från och med denna veckan och ett par framåt så kommer ni kunna hitta mig som gästbloggare hos Eleonore som driver bloggen Fika med Eleonore. Hon har bett mig att dela med mig av mina nyttiga favoritrecept så det kommer jag att göra. Annars tycker jag ni ska titta in på bloggen för att få tips på goda kakor och söta grejer att ha i köket.

Senaste veckorna har varit väldigt underliga i min värld. Jag gick från att ha överflöd med energi och tränade flera pass om dagen, till att ha ont och vara småskadad till att vara totalt utmattad. Mina föräldrar har ett bra tag sagt till mig att jag tränar för mycket. Jag har inte riktigt lyssnat, vad ska jag göra annars liksom och vad är det värsta som kan hända?

 

När jag pratade med mamma på väg hem från jobbet för att bädda ner mig och min migrän i sängen, så tog hon upp det här med överträning igen. Och efter att ha googlat detta så tänker jag att hon kanske har rätt. Senaste tiden har jag haft lite för många småskador för att det ska vara okej. Jag har gått från att svettas till att frysa på två sekunder, jag har mått illa, inte vart hungrig, blivit anfådd av att gå upp för trappan på jobbet, inte sett resultat av träningen, fått mjöjksyra i musklerna med en gång. Antingen har jag inte kunnat sova alls, sovit orolig och vaknat svettig eller sovit överdrivet mycket (exempelvis elva timmar natten till lördag, sen sov jag tre timmar på soffan mitt på dagen och kunde ändå somna på kvällen). Jag är känslosam till tusen och kan ibland vilja gråta av att någon petar på mig. Min kropp vill inte det jag vill.

 

Jag vet också att jag sätter höga krav på mig själv när det kommer till träningen. Jag jämför mig med andra. Kan dom träna fem pass i veckan, varför kan inte jag träna sju? Någon stans tror jag att det har gått över styr. Jag vet inte. Jag är bara väldigt ledsen just nu. Och väldigt frustrerad över att kroppen inte vill det jag vill. Jag känner någon typ av stress över att jag måste komma någon stans, men samtidigt har jag ingen aning om vart det är. Det är lätt att utelämna saker i en blogg. Men det här är verkligheten. Min verklighet som för tillfället känns väldigt läskig. Mamma nämde att jag skulle vila en månad. En månad. Det är det dummaste jag hört. Sen läste jag att om man är övertränad kan det ta sex till åtta veckor innan man känner sig som sig själv igen. Det fick mig att brya ihop. Jag ber till alla gudar som finns eller inte finns att jag ska vakna i morgon, fri från huvudvärk och med massa ny energi. Snälla låt detta bara vara en dålig vecka.

 

 

 

 

 

 

Jag är superglad att SF har börjat med att sälja Renée Voltaires snacks på biograferna. Grymt bra alternativ till popcorn med tusentals kalorier. Nog för att dessa också innehåller socker och en hel del kalorier per 100g, så är förpackningarna små (50g) och man äter inte så mycket. Framförallt inte om det innehåller mörk choklad och man är som jag och inte gillar det överdrivet mycket, då räcker det med ett par stycken och man är nöjd, men du har fortfarande något att tugga på.

 

 

• Mörk choklad 65%* (råsocker, kakaomassa, sojalecitin, vaniljpulver),
• pumpakärnor 35%* (glacerat med gummi arabicum),
• honung*

 

 

 

Ibland räcker det att man har ett buzz om en film för att vilja se den. Eller bara att Denzel Washington har huvudrollen.

 

När hela filmen egentligen händer den första kvarten och man vet att filmen har ungefär två timmar kvar, funderar man på vad som ska hända. Och det är konstigt det där, hur vissa filmer som inte är mer än dryga en och en halv timme kan kännas oändligt långa medans filmer som är en bit över två timmar tar slut alldeles för fort. Det gjorde denna. Tog slut för fort. Två timmar och sjutton minuter med en stark story, fantastiska skådespelare och underbara dialoger. Vid det här laget kanske ni har lärt er det, att jag älskar filmer med bra dialoger? Det är en stark film på många sätt. Men oj så bra! Heja Denzel Washington i racet om Oscars-statyetterna. Andra veckan i rad jag ser en grymt bra film. Det gillar vi.

 

 

Denna veckan är lite en reminder till mig själv. Förändring tar tid, framförallt om man jobbar med att förändra kroppen. Det är lätt att tänka att »I morgon, då ska jag skärpa till mig«, men ju längre du väntar desto längre tid tar det innan förändringen syns. Så vänta inte till i morgon. Sätt fart nu!

 

Den här veckan alltså. Jag lämnade Stockholm förra helgen med förhoppningen att vara fullproppad med inspiration. Det har inte riktigt blivit så. Dagarna direkt efter så behövde min kropp vila. Och den har fortsatt att skrika efter lugn och ro. Ett pass i torsdags är allt som blivit av. Jag har haft noll motivation och vart så fantastiskt trött. Räcker att jag suttit ner och jag hade kunnat somna där och då.

 

Nu ska jag försöka ta tag i mig själv. Skärpa till kosten och strypa sockret för att det inte ska vara någon anledning till att jag blir trött. Och jag ska såklart tillbaka till mina träningsrutinger, trött eller inte, jag vet att det hjälper.

 

Sju veckor kvar till jag åker till London. Gott om tid.

 

 

Jag har lovat att skriva ner mer recept på maten jag lagar. Mitt första recept är egentligen inget recept utan mer ett tips på hur man får sin tacos nyttigare.

 

Ta allt du skulle ha på din tacos och strunta i brödet. Byt ut creme fraishe eller gräddfil mot turkisk yoghurt och byt ut den rivna osten mot lite fetaost eller chévreost. Använd det du gillar och det kan inte bli fel. För en spännande finish strö lite rostad lök på överst.

 

Så förra helgen bestod, tro det eller ej, inte bara av träning utan var en weekend av lyx. Jag började ju helgen med en massage på hotellets SPA. Sen mötte jag upp min bloggvän Alexandra och hennes kompis Jessica på hotellet innan vi åkte till Vapiano för att inviga helgen med en drink och pasta-uppladdning.

 

Undet lördagen och söndagen spenderade vi tiden mellan passen med att titta på shower, få gratis massage, kika i shoppen och äta (blir en del man måste stoppa i sig när man ska äta mellan alla pass).

 

Allt som allt var det en grym helg och The Nike Blast var ett fantastisk bra annordnat event och jag hoppas på att vara där nästa år igen.

 

Lite bilder på detta.

 

Jag bestämde mig för att vila första halvan av veckan för att vara säker på att jag kunde köra torsdags-passet. Helt klart det roligaste. Morgonen började dock inte så bra med både magont och illamående. Tvekade ganska länge om jag ens skulle gå dit, men när det kändes bättre när det var dags att gå så försvann tveket. Idag var det ett riktigt roligt pass och jag älskar att vi gör nya saker varje gång. Det finns så sjukt många övningar inom crossfit och jag bara längtar efter att lära mig mer och bli bättre på allt.

 

• Uppvärmning: Dips och ringdrag (rodd hängandes i ringarna)
• Teknikgenomgång: Muscle up → «The transission» (Verkligen nybörjar-genomgång där vi inte ens hängde i ringarna utan mest övade på rörelsen. Som man sen ska göra i luften. Hm.)

Jag fick ju självklart inte bara med mig gratisgrejer hem från The Nike Blast. När det finns en Nike-shop med massa fina vår-nyheter är det svårt att låta bli. När skuldran dessutom krånglade tyckte jag att jag var extra värd lite nya kläder. Två linnen och ett par byxor. Jag är mycket nöjd. Priserna låg på ungefär 10% längre än i butik, inte jättemycket rabatt, men lite. Ångrar lite att jag inte också köpte det gula linnet som alla instruktörer matchade med byxorna, det var grymt snyggt ihop.

 

// Lila linne • Rosa linne •  Byxor //

 

 

 

 

Den stora snackisen just nu. Ett måste.

 

Wow säger jag bara. Jag hade hört mycket bra. Men också att det skulle vara mycket blod och splash. Och hur ofta känns inte en 2.45 lång film, som en lång film? Denna var det. Så jäkla bra. Äntligen en fullträff. Visst det var mycket blod och splash, men det var så pass överdrivet att det liksom funkade. Musiken var pricken över i:t. Christoph Waltz är helt fantastisk. Inget snack om att han ska vinna den där Oscarn han är nominerad till. Filmen innehöll typ allt. I loved it.

 

 

Med sig hem från The Nike Blast hade man inte bara massa ny inspiration, utan även en goodiebag med en hel del bra grejer. Mest nöjd är jag självklart med skorna, dom är übersnygga. Men även jympapåsen gillar jag skarpt då jag haft en tanke på att köpa en själv. Något som inte är på bild här är den snygga T-shirten man fick om man ställde upp på bild, jag har på mig den på bilden här.

 

Denna veckan vill jag påminna om att man oftast vet vad kroppen vill ha. Ändå så kan man behandla den på sätt som man inte mår bra av. Behandla din kropp som den förtjänar.

 

 

Vecka 5 av detta året bara flög iväg, minns knappt vad jag tränat. Mycket uppladdning inför helgen. Men ändå en bra och stabil vecka tycker jag (då tänker jag mest på veckan fram till helgen, helgen var grym och allt annat än stabil). Minus att jag haft så ont i benhinnan bara. Men efter lite vila i början av denna vecka ska nog råda bot på det.

 

Måndag: Military training (tester)

 

 

Efter att jag hade ett litet sammanbrott över min onda skuldra på lördagen så vaknade jag upp på söndagen utan någon som helst smärta. Eftereffekt av massagen? Don't know, men glad var jag. Lägligt nog började vi morgonen med en föreläsning om hur man ska undvika skador, något jag tog till mig senare på dagen då jag beslutade mig för att hoppa sista klassen. Annars kände jag mig galet stark under dagen, som jag har längtat efter den känslan.

 

In Harmony and Injure-free
Vi blev lite sena och smög in på föreläsningen en kvart sent. Därför var det något rörigt och lite svårt att komma in i vad han pratade om. Men till slut var jag med i matchen. Föreläsningen handlade om hur kroppen kompenserar när man har ont någonstans eftersom det är så den funkar. Automatiskt så vill kroppen inte göra saker som gör ont eller är jobbiga och kompenserar därför med andra muskler för att göra det lättare. Det är inte bra. Sen pratade han mycket om hur man ska träna, att det inte är så konstigt att man blir skadad (som i mitt fall), om man bara kör armhävningar och planka på samma sätt hela tiden. Kroppen säger ifrån. Om man istället hade varierat med med att göra dessa övningar på andra sätt hade kroppen inte slitits på samma sätt. Han menade att man aldrig ska göra något som gör ont och alltid göra det man är bra på. Till exempel armhävningar. Är man bra på att göra dom på knä så ska man göra det och sakta men säkert förändra och utmana, men man ska fortfarande vara bra på det, en dag är man lika bra på att göra armhävningar på tå som man är på att göra dom på knä. Mycket intressant, även om det tog ett tag för mig att smälta vad han sa. Direkt efter tyckte jag mest att det var rörigt och okonsekvent.

 

Det känndes som att alla NTC-klasser (med undantag från NTC Train to run 2) som vi var på hade samma bas. Mycket planka, mycket squats, mycket lounges, mycket burpees. Här varierade detta med andra magövningar och ryggövningar för att fokusera på coren. Jag tyckte detta var ett bra pass. Gillade när dom slängde in Throw Downs mellan blocken med övningar, det innebar 30 sekunder planka och 30 sekunder burpees tuck jump. Kul med lite fart mellan övningarna. Passet var uppbyggt som dom flesta pass med block av typ fyra övningar som man körde två eller tre varv innan man gick till nästa block. Ett bra intervallaktigt upplägg.

 

Kanske passet jag sett fram emot mest. Ruffie med Musse Hasselvall och Usama Aziz. Det var lika tufft och roligt som jag hade tänkt mig. Passet gick ut på att man var två och två och körde övningar i block. Typ en cardio, en fighting och en styrke övning som man körde två varv innan man bytte block. Tiden sprang iväg och det var sjukt kul och det är många övningar som jag ska ta med mig därifrån och kanske introducera på militaryn. Skulle vara riktigt kul att köra igen. Kanske något att byta militaryn mot om jag någon gång skulle flytta till Stockholm. Helgens bästa pass!

 

Helgens näst roligaste pass. Efter att ha kört många ganska tuffa styrkeövningar under Train to run 1, var jag väldigt glad att detta upplägget var helt annat. Klassen började med att man delade upp sig i två delar och joggade runt för att värma upp. Sen körde ena delen med step-brädor och andra delen med viktplattor. Fyra övningar i två varv innan vi körde ruscher från ena delen av salen till den andra, vanliga, start från mage, start sittandes baklänges och så vidare. Sen tillbaka och köra antingen med step-bräda eller viktplatta innan det blev ruscher igen. Riktigt roligt och det kändes så jäkla bra, vill bara springa nu. Tyvärr vill ju inte min kropp samma sak, även om jag inte kände något i benhinnan så märkte jag av min gamla skade i högra ledbandet i foten när jag tvärstannade efter ruscherna. Not good. Men jag och min sargade kropp hade galet kul ändå.

 

Ett pass där jag tror att ingen av oss riktigt visste vad det var vi hade bokat in oss på. Soma är iallafall ett yogainspiretat pass som ska sammankoppla hjärnan och kroppen men med mer rörelse än i yoga. Det går väldigt fort och rörelserna är svåra. Jag tror inte riktigt att detta var något för mig, framförallt inte för min skuldra som fick jobba på konstiga sätt och sa ifrån genom att göra lite ont efter passet (därav att jag bestämde mig att hoppa sista inbokade klassen). Jag kände mig mest klumpig. Visst är det säkert en anledning till varför jag borde gå på likande pass, men ändå.

 

 

 

 

 

Första dagen på The Nike Blast bjöd på fyra pass och en föresläsning. Det känns dock bara som uppvärmning inför morgondagen. Men det är en fantastisk stämning och inspirationen flödar med alla grymma träningsmänniskor på ett och samma ställe.

 

NTC train to run
Dagens första pass var ett av Nikes egna klasser uppbygt på intervaller. Den går ut på att bygga upp musklerna som används för att springa, då framförallt ben och core. Det var mycket squats, squat-jump, upphopp på ett ben, planka på raka armar med diverse twistar, burpees, armhävningar, höga knän och utfall. Sista delen var man uppdelade två och två där en stod på stället och gjorde en övning medan den andra rörde sig framåt. Det var dock grymt trångt, alldeles för mycket folk i salen. Dragnamnet för klassen var Susanna Kallur som var på plats och delade med sig på någon övning, bland annat en som ska vara uppbyggande för smalbenet, något jag kommer ta efter. Dock så sprudlade hon kanske inte av energi och hade ibland lite svårt att hänga med. Det var ett bra pass med många funktionella övningar som är väldigt bekanta för mig, då det påminner mycket om det vi kör på militaryn.

 

Pass nummer två var även det ett av Nikes egna klasser. Kändes väldigt likt det första passet med basövningarna. Men här byttes core- och benfokus mot fight övningar med slag och sparkar. Här användes också kettelbells, vilket var kul. Annars som sagt mycket samma, squats, squat-jump, burpees, planka, utfall, så avslutades det med slag och sparkar a la combat-style. Också ett bra pass. Lite tyngre än det första, dock lite rörigt, men roligt.

Jag var inte direkt med på detta passet mer än dom första fem tio minuterna eftersom mitt ena skulderblad hade börjat göra riktigt ont. Fick lämna passet för att bryta ihop en stund. Men Alexandra tyckte det vara väldigt roligt. Och Åsa Eriksson som hade passet är grym.

 

Ett pass som vi hade sett fram emot väldigt mycket. Om ni letar reda på @yoga_girl på Instagram så fattar ni varför. Hon var helt grym. Jag, not so much. Ett yogapass med fokus på att lära sig stå på händer helt enkelt. Eller enkelt och enkelt. Det var riktigt roligt och jag är grymt sugen på att lära mig stå på händer. Tror jag ska börja mot en vägg dock. Fantastiskt inspirerande instruktör.

The diet deception – Who can we trust?
Dagens föreläsning. Riktigt bra. Osteopaten Peter Niemelä berättade sanningen om många av kostmyterna. Han jämförde dieter och förklarade varför vissa funkade, men att det mesta handlar om att hitta det som funkar för en själv. Och dom få studierna som görs om kost görs oftast på sjuka eller "vanliga" människor. Inte på sånna som tränar mycket, som om dieterna funkar på oss är inte helt säkert. Han slog bort det här med att man ska undvika kolhydrater med förklaringen att högintensiv träning förbränner kolhydrater, medan lågintensiv träning förbränner fett. Men sammanfattningsvis kan man säga att det inte finns några genvägar, sunt förnuft kommer man långt på och att allt inte funkar på alla eftersom vi är olika.

 

 

Utomlands verkar det vara väldigt stort med frozen yogurt, i Sverige, not so much. Men jag har läst lite överallt om Yollibox som lanserats i Sverige och under senaste besöket i den stora affären så råkade jag se denna box i frysdisken. Jag kunde inte låta bli att köpa en box för att testa, även om jag var lite skeptisk då den både innehåller en hel del varianter av socker och dessutom kostade närmare 50-lappen.

 

Nu är jag egentligen ingen glassperson och jag var ganska nöjd efter ett par skedar, men jag tyckte den var väldigt god, smakar mycket som sorbét fast är lite krämigare i konsistensen. Och i nyttighetssynpunk är det ju bättre än vanlig glass på så sätt att den inte innehåller grädde eller liknande och därför har färre kalorier. Men är det sockret man vill skippa är det i princip ingen skillnad från vanlig glass.

 

(Att yoghurt är felstavat på kartongen är dock pinsamt, på engelska stavas yogurt utan h. Just saying)

 

 

 

 

 

Efter en lunch med Annika och lite andra äventyr begav jag mig till hotellet för att checka in och bege mig till SPA:t som finns på hotellet. Jag hade bokat in en massage som jag tyckte att min kropp förtjänade. Det var helt fantastiskt skönt och hon hittade knutar på dom mest otippade ställen så som i triceps och baksida lår. När jag gick lovade jag henne att jag skulle gå till en riktigt bahandlande massage för att mjuka upp framförallt rygg, axlar och nacke som tydligen var riktiga riktiga problemområden.

 

Avslutade med en stund i den underbara poolen. Mycket välbehövligt. Nu är jag laddad för en riktig träningshelg.

 

 

Den här veckan har inte vart bra. Jag har vart ofukuserad och gått ifrån min planering för många gånger. Saker som jag inte borde äta eller dricka har åkt ner av bara farten. Nej, här ifrån gäller det att göra om och göra rätt. Det finns så många anledningar till att äta bra, ändå är det så svårt. Knepigt det där.

 

Lite av det jag fått i mig.