Dagens dagbok

En vecka in och tecken på att jag fortfarande inte är helt frisk. När jag vaknar är minst en näsborre helt igentäpt och vaknar det gör jag utan svårgheter efter att ha sovit runt 12 timmar. Jag kan titta på klockan och se att den är sju och komma på att jag fortfarnde inte ätit något under dagen. Under den 200 meter långa promenaden till affären för att köpa något att äta så blir jag helt slut och är anfådd ett tag efter jag kommit hem.

 

Det här är inte okej. Och när det kommer till träningen (som stressar mig även om jag vet att den inte borde) så känns det som jag konstant tar två steg fram och ett steg bak. Det är otoligt irriterande. Men idag känner jag mig bättre, har iofs precis vaknat och inte ens gått upp ur sängen än (vilket är okej när man är sjuk), så håller det i sig så kanske jag tar en längre promenad ikväll eller i morgon. Håll tummara för mig.

 

 

 

 

 

 

sv. Tack detsamma. :)

Håller tummarna för dig!! :-)

De låt så enkelt, men ja har alltid saker att göra, stressar hit och dit hela tiden som de är. Men förhoppningsvis ska ja börja promenara på kvällarna nu när det inte är så mörkt ute.

Hej! Är allt bra med dig? :)

Krya på dig! Jag väntar fortfarande på att bli av med halsontet så jag kan komma igång. Aldrig kul med viloperioder (ofrivilliga).

Vila du idag, så är nog energin bättre imorn! Alltid bättre vänta en extra dag...

sv:
Fast tabletterna gör ju faktiskt skillnad oxå! Även om den riktiga solen helt klart är bättre=)

sv2:
Tack, visst är det väl så=)

Usch, krya på dig <3 kram

usch krya på dig! hoppas du är piggare snart och att du iaf orkar dig ut på en promenad :)

Fy !! Nu måste du bli frisk fina du....massa krya på dig kramar...

Kryaaa på dig!!!

Kul att ha hittat till din blogg! :)

Det är nedrigt det där med att vara sjuk. Innan "man" förvandlades till träningsfreak var det inte alls lika jobbigt, men nu är det otroligt stressande. Krya på dig!

Jag känner igen mig när det skriver att det känns som att träningen går 2 steg fram och 2 bak, men min går nog 1 steg fram och 2 bak haha. Det är skittråkigt och man längtar tillbaka till perioder då man kunnat köra på bara, man kommer också ihåg hur fantastiskt man mådde då.

Krya på dig!