Nu har snön försvunnit och jag har inte längre någon anledning att skjuta mer på min löparpremiär efter operationen. Men jag är fortfarande lite skraj och kommer verkligen ta min come back i baby steps. En kilometer i taget. Så i detta läget känns det bra att jag har en slinga uppe i beckan som inte är längre än 1,1 kilometer. Idag började jag med ett varv. Helt lagom. Jag tog det lugnt, fokuserade på mitt löpsteg. Min sjukgymnast vill att jag ska ha lite högre knän och kicka längre bak och liksom rulla benen mer. Vilket är en väldigt stor skillnade för mig. Jag känner ju hur det flyter mer och man får ut kraften från benen på ett annat sätt. Men det är jobbigt och en del att tänka på. Men man blir bra på det man övar på. Nu kör vi! Även om det är med baby steps.