Årets julklappar var mycket bra. Kanske inte så förvånande att temat på de flesta klapparna var träningsrelaterade. Med fokus på framförallt löpning, så nu finns det väl typ inget som hindrar mig från satsa på löpningen nästa år. Men favoritklapparna var nog ändå kameran och pengarna till The Nike Blast.

 

Första julafton sen mamma och pappa flyttade till lägenhet. Det var mysigt och det är helt annorlunda med en två och ett halvt-åring. Förmiddagen var mest en lång väntan på tomten där diverse underhållning krävdes för att inte bli uttråkad. Till slut dök han upp och vi fick alla många fina presenter. Kvällen avslutades på sedvanligt sätt med sällskapsspel. Svåger valde lagen med tanke att han och jag skulle dominera. Slutade med att vi inte vann en enda gång. Men så kan det gå. Det var en lyckad julafton trots förlust och jag är fånigt nöjd med mina klappar.

 

Igår hade jag den bästa fredagen på länge. Lunch med Emma, effektiv på jobbet, mötte upp Sara, körde spinning innan vi gick till Liseberg. Där mötte vi upp Andreas och vi slutade med att dricka öl till stängning på favoritbaren. Som sagt en riktigt bra fredag.

 

På onsdag kröns Göteborgs Lucia på Kungstorget. I samband med detta startar »Världens längsta Luciatåg« vid Götaplatsen klockan 17.15 och går hela vägen ner till Kungstorget. Det är ett samarrangemang mellan Göteborgs Lucia, Julstaden Göteborg och kunskapsprojektet Solklart.

 

I »Världens längsta luciatåg« kommer Göteborgs luciatrupp att ta täten med häst och vagn följda av sjukhusclowner från Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, idrottsprofilerna Patrik Sjöberg, Emma Igelström och Christian Olsson, dans- och träningsprofilen Annika Sjöö och många fler. Alla är välkomna att delta i luciatåget. Klädseln är valfri och det enda kravet är att man har ett ljus att hålla i handen. Det nuvarande rekordet enligt Guinness World Records är 3690 deltagare med ljus. Detta är ett försök att slå det nuvarande rekordet. Så befinner ni er i Göteborg på onsdag så beger er till Götaplatsen och var med.

Göteborgs lucia och hennes tärnor har spridit ljus och värme i Göteborg sedan 1935. Projektets stora uppgift är att samla in pengar till olika organisationer och verksamheter som arbetar med att hjälpa människor som har det svårt. Eventbyrån insideout projektleder projektet som finansieras av ett 20-tal samarbetspartners i Göteborg. I år går pengarna som Göteborgs Lucia samlar in till sjukhusclownerna på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus.

 

 

 

 

När jag tog upp mina adventsljustakar från källaren i helgen, så var den ena trasig. Hur händer det? Köpte dom förra året, så jag gick tillbaka och lyckades reklamera. Dock så fanns dom inga mer så jag köpte två stjärnor för pengarna istället. Så nu är mitt vardagsrumsfönster lite juligt. I sockerlådan har jag också lagt mina färdiga julklappar som väntar på att tomten ska hämta upp dom innan dom levereras till familjen. Mer jul än så blir det nog inte hemma hos mig.

 

Merry Christmas!

 

Medans snön faller vit till marken och förkylningen har tagit nya tag i mig så längtar jag mer än vanligt efter träning i värme och solsken. Jag är ingen vintermänniska, så är det bra. Här är dom senaste favoriterna från min Tumblr.

 

Jag avslutade november på bästa sätt. Jag och mina fina vänner Sara och Jesscia har i princip inte setts tillsammans sen vi var i Kroatien tillsammans i somras. Så nu var det verkligen dags. Vi började med lite drinkar hemma hos mig innan vi tog oss till den relativt nyöppnade tapas-restaurangen vid Olskrokstorget. Lite vin, en skaldjurstallrik och mycket skratt. Bra kväll.

 

Igår var jag bra på att dokumentera min dag. Så här såg den ut från det att jag lämnade lägenheten tills jag kom hem igen cirka tretton timmar senare.

 

Hamnade spontant på Pustervik och tittade på Timo Räisänen igår. Han är riktigt bra. Och det märktes att det var speciellt för honom att spela på hemmaplan. För typ första gången någonsin stod jag också så bra att jag såg scenen (är för kort för att se nåt annars). Det var en bra kväll och en mycket bra konsert.

 

Förkyld. Lätt febrig. Hosta. Istället för att bli bättre har det bara blivit värre. Det sägs att om man inte har något bra att säga ska man inte säga något alls.

 

Jag återkommer.

 

 

 

 

Något som ger mig extra ont i hjältat är barn som hamnar utanför i samhället. UNICEF jobbar inte bara för att förbättra barns tillvaro i fattiga länder, utan också för barns rättigheter i Sverige.

 

 

 

Så här lägligt efter att jag skrev det här inlägget, sitter jag under en filt i soffan och har just hoppat över veckans andra träningspass. Det betyder att jag inte tränat på sex dagar. Det var ett bra tag sen det hände sist. Jag är bara så trött. Att sitta hemma och titta på serier lockar liksom mer än att smutsa ner sig i skogen. Men samtidigt handlar det inte om att jag inte vill träna. Bara inte idag. Eller igår. Därför hoppas jag att jag efter två riktigt dåliga dagar (höstdepression?) får sova bra och länge i natt så jag är på g när klockan ringer vid fem nånting imorgon. För innerst inne vet jag ju att det är just att smutsa ner mig i skogen som skulle kunna få mig att bli lite piggare. Och kanske att ha något roligt att se fram emot eller om något spännande som händer. Men när det inte händer så mycket så får jag nog nöja mig med träningen. Jag ska bara ta mig dit först.

 

 

Ibland spricker ens bubbla och man tvingas se verkligheten. Man är så van att ta allting för givet och man tänker att alla som alltid vart där alltid kommer att finnas.

 

Igår ringde min pappa och berättade att dom kört in min farmor på sjukhus. Min söta underbara, 91-åriga, farmor. Mitt hjärta slog dubbla slag och jag blev påmind om att hon faktiskt inte alltid kommer finnas i mitt liv. Jag rusade till sjukhuset och spenderade hela dagen där med henne. Det är en liten lättnad att hon befinner sig på sjukhuset där folk som kan sin grej kan ta hand om henne. Efter en dag på akuten blev hon till slut placerad på en avdelning. Hon mår bättre och dom försöker ta reda på vad det är för fel på henne.

 

Men det är skumt det där när livet liksom händer. Där satt jag på jobbet och planerade min helg för fullt och mitt största bekymmer var att jag inte skulle hinna träna. Det var verkligen en reality check. Men som sagt så mådde hon bättre när vi lämnade henne igår kväll att jag kände att det var okej att åka till Stockholm, som var planerat sedan länge. Och där är jag nu. Men jag tänker på min farmor och hur lyckligt lottad jag är som har henne i mitt liv. ♥

 

Oktober månad är som bekant Rosa Bandet-månad. Det finns massa sätt att bidra till forskningen av bröstcancer, genom att köpa olika produkter. Årets Rosa Band, designat av Dagmar, är ett måste. Det finns även ett mobilskal med årets mönster att köpa på Phone House. Sen kan man också köpa något ur Lindex Missoni-kollektion där 10% går till forskning om bröstcanser eller deras helrosa armband där 50% går forskningen. Vill man ha något på sig när man tränar, samtidgt som man bidrar till kampen, kan man köpa strumpor från Gococo där 20% går till bröstcanserfonden. På ICA och Apoteket hittar man också varor, där varje såld vara på något sätt skänker pengar till forskningen. Så satsa på rosa denna månaden!

 

Igår skolkade jag från Militrayn. Det kändes så iallafall. Jag kände att det var något som saknades när jag gick och la mig i tisdags. Känslan liksom. Jag var trött och seg i kroppen. Jag vaknade av mig själv halv fem. Svettandes. Sen frös jag. Tyckte att jag hade ont i halsen. Huvudvärk. Barcelona flashade förbi och jag såg mig själv ligga sjuk på rummet. Inget jag är särskillt sugen på. Så jag bestämde mig helt enkelt för att stanna kvar i sängen. Somnade igen efter ett tag. När jag vaknade mådde jag bra igen. Gissar att det var bristen på sömn som spökade.

 

Men som sagt så känns det ändå som jag skolkade. Visst det är frivilligt. Men för att inte träna krävs en ordentlig ursäkt. Jag har inte bestämt mig om min ursäkt var tillräckligt ordentlig än. Framförallt när jag kommer missa både måndagens och ondsdagens träning nästa vecka. Men. Sen har jag ju bestämt mig för att fortsätta med militaryn, så jag får helt enkelt ta igen det. Jag är så taggad på att fortsätta. Nu iallafall. Får se hur taggad jag är när mörkret, kylan och regnet dyker upp.

 

 

 

 

 

Denna dagen började inte bra. Inte bara att den började 5.15. Den började men att jag tappade ut två ägg på golvet. Sen blev bussen försenad på grund av att dörrarna inte kunde stängas. Fick springa till Botaniska. Slängde in mina grejer i en bil. Blan grejerna också mina nya handskar jag köpt för att skona mina stackars händer. I bilden gjorde dom väldigt mycket nytta (läs med ironi).

 

Passet då. Vi hade en ny instruktör. Körde överkropp i form av biceps curl, triceps curl och axellyft med motstånd av en kompis. Ett annorlunda sätt att köra styrka. Lite svårt och inte överdrivet jobbigt. Vi körde också en hel del armhävningar. Men passet gick fort och det var faktisk inte så tufft som jag kanske önskat. Min benhinna fick vila iallafall. Nya tag på onsdag. Mitt sista pass innan testerna. Jajks.

 

// Denna bilden hade kunnat varit tagen i morse. Såhär vackert är det i skogen när hösten säger hej
och solen går upp i horisonten // Bild // Unknown //

 

 

 

 

Eftersom jag själv blir galet inspirerad över sidor som samlar massa fina och motiverande bilder, så har jag själv skapat en sida där det som motiverar mig också kan motivera er.

 

Spana in min Tumblr HÄR. Jag hoppas ni gillar det.