Förutom att det var två grymma skådespelare i huvudrollerna, visste jag ingenting om denna filmen innan jag slog mig ner i salongen.

Tobin Frost har undvikit att åka fast i nästan ett decennium. Tidigare var han av de bästa agenterna som CIA haft, nu överför han istället tillgångar och säljer underrättelseinformation till vem som helst med pengar. Från handel med Nordkorea till stöd åt terroristceller – den skada han orsakat USA går inte att mäta. Nu är han tillbaka och han bär på en hemlighet.

Som sagt, två riktigt grymma skådespelare. Framför allt Denzel Wahington är outstanding. Men. Det var lite för mycket bang bang och biljakter för mig smak. En riktig kill-film liksom. Tur att man kunde njuta av skådespelarinsatserna när storyn drog ut lite på tiden. Den var liksom inte dålig, bara inte sådär fängslande.

Jag gjorde väl nästan allt i min makt för att slippa se denna filmen i klubben. Men jag misslyckades.

 

När Ethan Hunt och IMF beskylls för att ha bombat Kreml klipper den amerikanska staten plötsligt alla band till organisationen, något presidenten kallar ”Ghost Protocol”. Utan resurser eller manskap måste Ethan hitta ett sätt att rentvå sin organisations namn och dessutom förebygga ännu en terrorattack.

 

Asså nej, jag tyckte inte att den var bra. Kanske bra för den typ av film. Men jag är inte direkt övertygad. Plus för riktigt bra skådespelare. Men massa minus för en töntig story och mängder med överdrivet overkiga moment. Känns spontant som en dålig rip-off på Bond. Nej detta är inte min typ av film.

 

 

 

En film med den Golden Globe vinnande George Clooney som utspelar sig på Hawaii. Hur bra?


Riktigt bra visade det sig. Filmen är otroligt seriös, men på något sätt har dom lyckats få in en humor som är fantastisk. Det är ett relationsdrama som framförs på ett helt otroligt sätt. Det finns fortfarande det där lite svåra, som alltid finns i dom "bra" och prisbelönta filmerna. Men den är ändå långt ifrån omöjlig att förstå. Scenerna är dessutom grymma, filmen utspelar sig trots allt på Hawaii.

En film med Mikael Persbrandt där han är deffad till tusen tillsammans med lite smällar och en spännande story. Kan det vara dåligt?

Carl Hamilton lyckas infiltrera en internationell liga som stulit avancerade svenska GPS-styrda raketvapen. Men ligan utsätts för en plötslig dödlig attack av en väldrillad grupp legosoldater med okänd uppdragsgivare. Hamilton kommer undan massakern, men raketerna är spårlöst försvunna.

Nope det var inte dåligt. Det var faktiskt rikitgt bra. Jag gillade fotot i filmen och tyckte Persbrandt var riktigt bra. Tyckte man kände det där typiska svenska "kriminalare-känslan" men även att man hade en bra budget för den var riktigt välgjord. Nu har jag inte sett någon av de tidigare Hamilton, men jag tyckte Persbrendt passade i rollen. Han var verkligen stentuff, I like. Ska bli spännande att se resten av filmerna som redan spelats in.

En film som många i gänget sett fram emot ett bra tag. Äntligen är den här. Förväntningarna var höga.

 

 

En smultronfilm. Dom är alltid speciella, det var typ det jag visste innan jag satte mig för att se denna svensk-regiserade och hyllade film.

 

 

Det var länge sen den svenska versionen av denna filmen kom, Män som hatar kvinnor. Jag vet att jag gillade den, men mindes inte filmen hundra

The Girl with the Dragon Tattoo är den första filmatiseringen av Columbia Pictures adaption av Stieg Larssons Milleniumtrilogi. I regi av David Fincher och med Daniel Craig och Rooney Mara i huvudrollerna, baserad på den första boken i Millenniumtrilogin, som hittills sålt 50 miljoner böcker i 46 länder och blivit ett internationellt fenomen. Manus är skrivet av Steven Zaillian och i andra roller ser vi bland andra Stellan Skarsgård, Robin Wright, Christopher Plummer och Joely Richardson.

 

Jag gillade den engelska versionen minst lika mycket. Dock hade jag lite problem med att dom blandade dom engelska skådespelarna med dom svenska, att dom inte körde hela vägen på ett spår liksom. Men man kände igen handlingen från den svenska filmen, men den var liksom förenklad på nåt sätt. Både Daniel Craige och Rooney Mara gjorde bra tolkningar av sina roller och det ska bli spännande att se fortsättningen.

 

Det är nästan två år sedan senaste filmen om Sherlock Holmes och Watson kom. Jag älskade den filmen och har längtat tills denns filmen skulle komma.

 

Sherlock Holmes, vars briljans endast överträffas av hans ego ställs inför sin tuffaste motståndare någonsin i det kriminella geniet Professor Moriarty, en man som är lika smart som han är hänsynslös. Med en motvillig Watson i släptåg och med spåkvinnan Sim vars bror hamnat i Moriartys grepp ger sig Holmes av för att en gång för alla sätta stopp för professorns planer.

 

Jag tyckte faktiskt att första filmen var snäppet bättre. Men. Den var riktigt bra. Jag gillar relationen mellan Holmes och Watson och dialogen i filmen är helt fantastisk. Noomi Rapace gör en sådär stark insats tycker jag, hon märks inte så mycket, men det var ändå spännande att se henne i en sån här storfilm. Slutet är fantastisk. Måste bara säga det. Se filmen!

 

En i gänget har tjatat om denna filmen i en evighet känns det som. Hon hade sett den innan och älskade den. Mina förväntningar var i taket.

 

Charlie Kenton (Hugh Jackman) är en före detta slagskämpe som inte längre har en chans sedan enorma stålrobotar tagit över boxningsringarna. Nu tjänar han knappt sitt uppehälle genom att sätta ihop halvdana robotar från metallskrot och dra från den ena boxningsmatchen till den andra.

 

Jag tycker att filmen var supermysig. Jag gillar att den utspelar sig i framtiden men inte var mer overklig än att man boxades med robotar istället för människor. Men filmen handlar egentlige inte om själva robotarna, utan relationerna karaktärerna i mellan. Det är en charmig film utan någon egentlig handling. En bra film men den levde väl inte riktigt upp till förväntningarna som jag hade.

 

Veckans film visste inte någon så mycket om, men den verkade himla spännande.

Vi har ett riktigt Tintin-fan i gruppen, så denna film har det tjatats om, jag vet inte hur länge.

 

Tintin, Milou, Haddock, Dupontarna och co ger sig ut på skattjakt. Filmen baseras på två Tintin-äventyr (Enhörningens hemlighet och Rackham den rödes skatt).

 

Jag visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig av en tecknad (animerad?) film i 3D som är baserad på en tecknad serie. Men jag blev otroligt överraskad och glad. Filmen var otroligt otroligt bra gjord och jag kom på mig själv många gånger att glömma bort att filmen faktiskt var tecknad. Jag gillade även att dom har behållt typiska "serie-saker" som överdrivna smällar och konstiga biljakter. Sen var det en underbar humorn och härliga karaktärena. En riktigt bra film helt enkelt. Jag längar redan till nästa film.

 

Ställningen var återställd och alla sju var samlade för en ny film.

 

Beth har varit på en lång affärsresa återvänder hem trött och matt. Symptomen som hon trodde var vanlig jetlag tar en våldsam vändning. Två dagar senare är hon död och läkarna hittar ingen förklaring. Snart dyker andra, liknande fall upp, antalet insjuknade ökar lavinartat och de miljontals kontaktytorna mellan människor varje dag gör smittan omöjlig att spåra. Rädslan sprider sig som en löpeld och läkarna och experterna som kallats in för att försöka hitta smittkällan ställs själva inför omöjliga val hur mycket de är villiga att riskera för att rädda världen undan en dödlig epidemi.

 

Jag vet inte riktigt vad jag hade för förväntningar innan. Men med tanke på uppställningen av skådespelare så förväntade jag mig en bra film. Och det var det. Men tempot i filmen var samma rakt igenom och man satt och väntade på att det skulle slå till liksom. Plötsligt var filmen slut. Men kanske just tack vare dessa grymma skådespelare så var det en bra film. Man kanske kan säga att filmen också är lite av en parodi på hur människor kan reagera på rykten och panik. Sen kan vi vara glada att fågelinfuensan inte var såhär våldsam när den härjade som värst.

 

Det var med en lätt förtvivlan våra manliga medlemmar i klubben dök upp till denna film. Dom var trötta på "tjejfilmer".

Dexter och Emma lär känna varandra dagen innan de skall ta sin universitetsexamen. Efter denna enda dag tillsammans, den 15 juli, känner båda att något speciellt hänt dem. Dagen efter delas deras väg och de börjar leva sina egna liv på var sitt håll. Åren går, och livet visar sig inte riktigt bli så som de hade tänkt sig den där dagen innan examen. Över 20 år får vi stifta bekantskap med Dexter och Emma just denna dag den 15 juli, då deras vägar tillfälligt korsas genom åren, och vi får följa demgenom skratt och tårar, genom gräl och missade möjligheter, och genom en unik vänskap.

Lätt bästa filmen på mycket länge. Den hade en skön attityd och riktigt bra skådespelare. Men filmen väckte väldigt mycket, iallafall hos mig. Jag började tänka. Killarna tyckte inte längre att det var någon tjejfilm och erkände till och med att den var bra. En av dom frågade om man ska kalla det en feelgood-film eller en feelbad-film. Jag vet vad jag skulle kalla den, men det är upp till var och en att avgöra. Se den!

Tjejerna i gänget så fram emot att se en film baserad på en bok som vi alla läst. Killarna var mindre entusiastiska.

 

Efter att ha vuxit upp på ett hem för föräldralösa barn hamnar Jane Eyre som guvernant hos den mystiske Mr. Rochester. På hans isolerade och imponerande egendom fascineras hon av den tungsinte ägaren som snart har vunnit hennes hjärta. Men allt är inte som det ser ut att vara på det hedomgärdade Thornfield. Här döljer sig mörka hemligheter och det viskas om sedan länge begravda svek. För att Jane ska kunna finna lyckan hos sin älskade krävs all hennes viljestyrka, allt hennes mod – och inte minst en brinnande kärlek.

 

Jag hade väldigt höga förväntningar på denna film då jag älskar denna typen av storys. Men jag kan säga att jag blev något besviken. Filmen var väldigt mörk och kändes otroligt lång. Men samtidigt var den väldigt känslosam och var filmat riktigt snyggt. Jag tror att det blev som det alltid blir när man har höga förväntningar, man blir besviken. Det var ju liksom en bra film. Kanske inte en film man ska se om man vill bli glad. Men defintivit en film man ska se om man vill tänka lite.

 

Veckans film gick i 3D. Det är ett återstående skämt om att vissa platse i salongen är extra bra 3D-platser. Denna gången var det jag som bokade, självklart blev platserna perfekta.

 

Efter ett misslyckat uppdrag lever de en gång i tiden så kända musketörerna Athos, Porthos och Aramis ett liv i skymundan, men de väcks till liv av den unga och äventyrslystna D’Artagnan som kommer till Paris för att uppfylla sin dröm – att bli en musketör. Snart blir de indragna i sitt svåraste uppdrag någonsin - att rädda Frankrike från ett krig med England.

 

Låt mig säga såhär. Jag har sett bättre filmer. Det är en ganska kul och lagom underhållande film. Killen som spelar D’Artagnan är sjukt gullig och det finns några andra charmiga karaktärer. Men skådespeleriet är ganska kasst och den är till och med overklig för att vara overklig. I don't buy it. Men jag hindrar självklart ingen från att se den.

 

En film som har högt rateing på Imdb är alltid lockande för mina kära klubb-kollegor. Därför blev det Crazy Stupid Love på bio förra veckan.

 

Kärleken står i centrum i denna ensemblekomedi med bl.a. Ryan Gosling, Julianne Moore, Steve Carell, Emma Stone, Marisa Tomei och Kevin Bacon i rollerna. En vardagkväll som alla andra får Cal (Steve Carell) en obehaglig överraskning. Hans fru Emily (Julianne Moore) vill skiljas. Medan Emily genast får uppmärksamhet av kollegan David (Kevin Bacon) har Cal svårare att gå vidare. På en bar där han försöker dränka sina sorger träffar han Jacob (Ryan Gosling), en kvinnotjusare med alla de rätta replikerna, de rätta kläderna och den rätta attityden. Jacob tar Cal under sina vingar och snart är Cal en fullfjädrad casanova. Men när det gäller kärlek går ingen säker, inte ens en casanova.

 

Haha vad ska man säga. Jag förstår inte betyget på Imdb. Kan du gissa hur den slutade? Jag lovar det kan du. Den var sjukt rolig på sina ställen och hade bra skådespelare. Men jag tyckte storyn var helt kass. Jag är iofs ganska kluven. Det var ingen dålig film, men den långt ifrån bra. Och dom manliga klubbmedlemmarna fullkommligt älskade filmen. Det kanske förklarar saken med det höga betyget på Imdb föresten. Utan att vara fördomsfull gissar jag är det mest är killar som röstar på den där sajten. Det kanske helt enkelt är en romantisk komedi som tilltalar killar mer än tjejer?

 

Veckans film blev lite av en kompromiss när hälften ville se Jane Eyre och den andra Jägarna 2. (Jag hoppas dock få min vilja igenom och se Jane Eyre nästa vecka istället)

Zoe Saldana är tillbaka som den iskalla professionella mördaren Cataleya, på jakt efter männen som brutalt avrättade hennes föräldrar när hon var endast nio år. Genom ett under lyckades hon fly den gången och tog sig till sin farbror Emilio i Chicago. Emilio har förgäves försökt styra undan Cataleya från ett liv av brottslighet, men inser snart att inget kan stoppa henne från att hämnas sina föräldrars död. Det blir en brutal och actionspäckad jakt där det endast finns plats för en överlevande – Cataleya eller mannen som beordrade morden, Don Luis.

Jag visste knappt vad filmen skulle handla om. Allt jag sett var en trailer en gång. Kanske därför jag blev så positivt överraskad. Jag gillade den skarpt. En spännande action-drama. Zoe Saldana var dessutom sjukt snygg och riktigt grym. Annat än hennes medverkan i Crossroads kan jag lova. Riktigt spännande film med lite oväntade twistar. Precis sånt som jag gillar i en film. Jag tycker man ska se den helt enkelt.

En film som har sett så otroligt mysig ut. Dessutom med grymma Rachel McAdams. Lyckades övertala klubben att detta skulle bli veckans film. Hur grymt?

En romantisk komedi som utspelar sig i kärlekens och drömmarnas stad Paris. Gil och hans fästmö Inez har följt med Inez föräldrar till Paris, en resa som kommer förändra livet för dem alla. Det står snart klart att de alla har olika förhoppningar med resan.  Inez är mest intresserad av att festa och shoppa.  Hos Gil väcker Paris snart glömda minnen och han blir allt mer övertygad om att den väg han valt i livet inte är den rätta för honom. En rad oväntade händelser gör honom allt mer övertygad. Resan till Paris ställer många frågor på sin spets och snart är ingenting sig likt.

En film av Woody Allen med Rachel McAdams och Owen Wilsson. I min värld är det svårt att det ska gå fel. Och om tanken var att få dom som ser filmen att vilja åka till Paris så lyckades dom. Jag vill åka tillbaka till Paris helst igår. Annrs så tycker jag det var en riktigt bra film. Man börjde tänka efter och fick dra lite egna slutsatser. Jag gillar sånna filmer. Dock var det mycket mycket dialog och mycket namedropande. Man får ha koll så sina historiska snubbar för att förstå allt. Jag hade faktiskt inte nån jättekoll vad filmen skulle handla om och blev väldigt överraskad. Lätt en film värld att se!

Det är ganska skönt att bioklubben blivit regelbunden igen. Det är ett par timmar till att slappna av och att skratta bort sina bort andra tankar med sina vänner.

 

1873. Delstaten Arizona. En främling med minnesförlust vandrar in i ökenhålan Absolution. Den enda ledtråden till hans förflutna är en mystisk boja runt hans ena vrist. Han inser snart att befolkningen i Absolution inte välkomnar främlingar, och att ingen rör ett finger om inte den hårdhudade överste Dolahyde gett order om det. Det är en stad som lever i fruktan.

 

Jag hade inte så höga förväntningar på veckans film. Visste i princip inte ens vad jag skulle se när jag satte mig i salongen, om jag ska vara ärlig. Det var mycket pang pang kan jag säga. Och det var väl det som filmen innehöll kan man säga. Lite spänning också kanske. Och en grymt snygg Olivia Wilde och en Daniel Craig som ser ut att ha en photoshopad kropp. Helt sjukt. Men ja en något spännande pang pang-film helt enkelt.