Sista passet på Rookie campet i onsdags. Det betydde konditionstest. 2 kilometer så fort man kan. Det är lika med ångest för mig. Det var så jobbigt sist, både fysiskt och psykiskt, att jag funderade på att skita i hela grejen. Hjäpte inte psyket att jag dessutom inte tränat på två veckor och sen legat förkyld hela helgen. Första varvet som joggades i grupp innan testet kändes okej. Och första kilometern på andra varvet kändes också bra. Kom längre innan jag fick panik att det var så jobbigt. Gick inte ett enda steg även om det var det enda jag ville. Jag sprang. Och kom i mål. Sex sekunder långsammare än sist. Vad fan? Jag hatar det. Förstår ni varför nu? Jag kämpar allt jag kan och går bakåt istället för framåt. Jag vet jag vet, förkylningen gjorde sitt. Men ändå. Hade dom sex sekunderna bara varit åt andra hållet hade jag vart lugn med det. Men nu var det inte så.

 

Hur som helst. Efter passet körde vi lite i leran. Först en typ av brottning från framstupa ställ där man skulle dra ner personen mitt emot i leran. Efter det körde vi jage som krabbor. Tog en paus från leran och körde idioten. Sen avslutade vi med sit ups i leran medan den sist i ledet började att gå på allas magar och la sig sist. Smutsig och blöt avslutning på passet. Men sjukt rolig. Det gjorde typ så att jag glömde bort den hemska löpningen.

 

Som avslutning på dagen träffades alla sen för en middag. Då råkade jag skriva på ett kontrakt för att fortsätta köra military training. I ett år. Så kan det gå.

 

Igår var det dags för nya tester på militaryn. Det har gått sex veckor sen jag började nu och det första paketet jag köpt är slut. Så det var dags att kolla resultaten. Inte världens bästa uppladdning att missa dom tre senaste passen och dessutom legat sjuk i helgen. Tyckte dock att det gick helt okej. Är mer tveksam till konditionstestet på onsdag och jag hoppas inte jag får bakslag av att ansträngt mig. Men tack och lov att jag bestämt mig för att fortsätta så att jag får chans att bättre mig var sjätte vecka fram till jul iallafall.

 

• Armhävningar på tå mot knytnäve 30 st (30 st)
• Squats med upphopp och armarna i luften 25 st (24 st)
• Rygglyft med överkroppen över kanten på en låda, pannan i marken 35 st (30 st)
• Sit ups till sittandes med armarna mellan benen utan att lyfta fötterna 10 st (5 st)
• Statisk armhävningsposition 35 sekunder (30 sekunder)
• Jägarvila 2 minuter (1 minut 30 sekunder)
• Plankan 3 minuter 20 sekunder (3 minuter)

Backträning. Det var det som veta när vi kom i morse. Uppvärmning i form av sick sack mellan folk som stod i jägarvila och hoppa över folk i framstupa ställ. Lite sit ups (på asfalt, oautch) och armhävningar med händerna på knäna på den som gjorde sit ups. Sen kom vi till backen. Höga knän på led uppför medans sista person ruschade och ställde sig först. Sen armkrok där en person sprang baklänges upp med höga knän, och den andra gick i skottkärra ner (måste köpa handskar, blodet rann från händerna när jag var klar). Sen lite hederliga ruscher upp och jogg ner. Skön nivå på passet och om min kondition inte blir bättre av sån här träning vet jag inte vad jag ska göra. Benhinnan var dock med på notorna, det är bra.

 

När klockan ringde i morse vaknade jag med ett ryck. Fattade först inte varför sjutton klockan ringde när det fortfarande var kolsvart. Sen kom jag på varför och nästan skuttade upp. Slängde i min mina ägg och mina nötter och hoppade på bussen. Vid sex var jag framme vid Botaniska, samtidigt som solen tittade fram och himlen gick från mörk till ljus. Jag tog tittade upp på molnen som snabbt blåste förbi, tog ett djup andetag och faktisk njöt av att vara uppe och redo för att träna långt innan många andra ens gått upp ur sängen. (Brukar få "du är en idiot-blickar" av folk på bussen både till och från träningen).

 

Dagens pass var roligt. Lagom jobbigt. Och lite smärtsamt. Fokus på styrka. Vi fick känna på bildäcken idag. Någon kilometers jogg med däcken på raka armar över huvudet. Dock var man två och två så man fick bytas av på vägen, men det var jobbigt nog. Sen lite jage, jämfota, mitt ute i skogen. Ingen plan mark här inte. Planka, jägarvila och framstupa ställ. Sen armhävningar, rygglyft, mer planka, mer jägarvia, utfall (gåendes och hoppandes), grodhopp framåt på grusväg (skapade blodblåsor på händerna). Lägg till lite löpning i backe, burpees och mer planka, jägarvila och armhävningar. Känslan när man är klar och åter står framför grinden till Botaniska är fantastisk. Någon konstig kärlek för det här börjar växa fram. (Trots att min benhinna inte är jätteglad)

 

// Bild // Likt den här bilden, så känns det som man är on top of the world efter ett pass  //

Risken finns att jag efter gårdagens pass blivit fräst. Gräsmattan var blöt och lerig. Passet var jobbigt som tusan. Jag ville lägga mig ner och dö ett par gånger. Vi körde höga knän och snabba fötter med avbrott för att slänga sig ner för att göra rygglyft, sit ups eller framstupa ställ (typ planka fast med raka armar). Sen fortsatte det med att hoppa högt och nudda knäna på händerna på personen som höll upp dom i midjehöjd. Vi gjorde säkert massa annat jobbigt också, som jag inte minns nu, och vid vila menas det att man står i jägarvila eller planka. Sen kom dagens roligaste. Stafett där alla ligger i planka eller brygga (hunden på yogaspråk) och man bakifrån ledet ska hoppa över och krypa under och ställa sig först. Så himla roligt och tävlingsmänniskan i mig blev irriterad över att mitt lag förlorade första omgången med en person. Men lika glad blev jag sen när vi tog revange och vann rond två. Avslutningsvis körde vi "hästen" (en person håller i höfterna på den som springer för att hålla emot) upp för en backe och sen krypa ner. Det. Var. Helt. Brutalt. Jobbigt.

 

Men medans dom rutinerade sprang för att lämna tillbaka sina viktvästar stod resten i planka och väntade med utsikt över Botaniska Trädgården. Solen gick upp bakom träden och dimman över gräsmattan var så vacker. Att vi stod där och det kom rök från allas kroppar var också ganska häftigt. Då glömde jag av hur brutalt jobbigt allt just vart. Och på joggen tillbaka till ingången satte endorfinkicken in och jag bara längtar tills på måndag.

 

 

//Nöjd, glad, lerig och endorfinkickad michelingubbe (lager på lager är grejen) efter passet//

 

 

 

 

Inför dagens pass var jag ganska nervös. Visste verkligen inte vad som väntade. Ställde klockan sådär tidigt och somnade faktiskt fort och sov bra. Var taggad när jag gick upp (även om solen knappt börjat lysa). Det var dock galet kallt. 10 grader. Enda långarmade, smidiga tröja jag äger är lila. Så den fick det bli och heja vad glada mina kläder var idag. Knallrosa skor, lila långarmad tröja och en knallgul t-shirt på det. (Men det är ju inte alla gånger man vill vara sådär glad mitt i natten, jag fick köpa mig en svart tröja att ha under, idag).

 

Annars var passet såå bra. Jag tog det dock lite lugnt eftersom jag inte visste vad som komma skulle längre fram. Men jag kände mig hemma med övningarna (Armhävningar, planka, burpees, krypning, squats …) och det sista vi gjorde var backintervaller med en person på ryggen. Det var sjukt kul. Jobbigt som tusan. Men kul. Det vill jag göra igen!

 

 

 

 

 

Idag har jag gjort två saker jag inte är så förtjust i. Gått upp innan solen och sprungit. Tillsammans visade det sig vara en ännu sämre kombination. Dagens military innebar fystest i form av 2 kilometer coopertest. Vi började med att "jogga" 2 kilometer. Bara det att joggigfart för folk med långa ben är inte samma som för folk (läs mig) med korta ben, utan farten som kallades jogging var ett vanligt tempo för mig. Jag var typ trött efter det. Att då ge sig ut på ytterligare ett varv där man ska springa så fort man kan, ger ingen positiv känsla. Totalt sprang jag alltså 4 kilometer, något som jag inte gjort på hur länge som helst. Det är långt för mig. Men jag tog mig i mål utan att gå, vilket till slut blev målet för mig (fruktansvärt mesigt), på tiden 12.20. Något jag är otroligt missnöjd med. Men helskotta vad jobbigt det var.

 

Jag inser nu hur stor min mentala spärr är när det kommer till löpning. Det är verkligen endast skitjobbigt och inte alls kul. Det hjälpte inte att jag en kvart senare fick upp frukosten. Det var som att kroppen strejkade undrade vad fan jag höll på med sådär mitt i natten. Det var liksom inte bara för att jag var väldigt trött (även om jag var det också), utan kombinationen av att ha svårt att sova, tidig morgon, frukost för nära inpå tillsammans med att ta ut mig gjorde att kroppen typ sa stopp. Inte kul alls. Och nu funderar jag på vad sjutton det är jag gett mig in i.

 

 

// Bilder // Viscus Military Training-bloggen // Såhär ser vi ut in action. Svårt att missa oss alltså. //

 

 

 

 

Som jag nämt någon gång tidigare, så är höstens tränings-utmaning, Military training. Och idag var första passet. Det gick ut på att göra ett gäng fystester för att Instruktörerna ska kunna mäta nivån på gruppen samt för att vi ska se att träningen ger resultat. Himla bra grej tycker tävlingsmänniskan i mig. Vad morgonmänniskan i mig tycker om att träna i princip mitt i natten, är en annan sak …

 

• Armhävningar på tå mot knytnäve (30 st)
• Squats med upphopp och armarna i luften (24 st)
• Rygglyft med överkroppen över kanten på en låda, pannan i marken (30 st)
• Sit ups till sittandes med armarna mellan benen utan att lyfta fötterna (5 st)
• Statisk armhävningsposition (30 sekunder)
• Jägarvila (1 minut 30 sekunder)
• Plankan (3 minuter)