Film nummer tre(!) förra veckan sågs tillsammans med min mamma. Jag hade vunnit två biljetter till filmen Sarahs nyckel.

Paris, juli 1942. Sarah, en 10-årig judisk flicka, gömmer sin yngre bror i garderoben strax innan familjen brutalt arresteras av den franska polisen i den beryktade hopsamlingen av judiska familjer – Vel’d’Hiv. Hon låser garderobsdörren och stoppar nyckeln i fickan, övertygad om att hon ska komma tillbaka om några timmar. Men timmarna blir till dygn och Sarahs desperation växer ... 60 årsenare, inför årsdagen av Vel’d’Hiv, ombeds Julia Jarmond att skriva en artikel om denna svarta dag i Frankrikes historia. Under sitt sökande efter uppgifter snubblar hon över Sarahs nedtystade familjehistoria. Julia känner sig manad att skriva om flickans öde, och under sina efterforskningar av det förflutna börjar hon ifrågasätta sitt eget liv.

Jag har varit lite nyfiken på den här filmen sen jag läste om den när jag jobbade med grejer för Göteborgs filmfestival, i början av året. Jag tyckte det var en riktigt stark film. Man får följa två olika världar som smidigt flätas ihop. Jag kan sakna lite i stroyn, för mig blev det lite hål ibland. Men den var verkligen rörande och Kristin Scott Thomas är riktigt bra. Definitvt en sevärd film.