I morse var det dags för ett military-pass igen. Fy farao vad kroppen stretade emot. Det var en sjuk känsla. Att göra pull upsen var som att dra en betongklump, förbannat tungt. Jag fick ge upp. För typ första gången i mitt liv när det kommer till träning. Jag gav upp. Jag orkade inte. Egentligen var allt tungt utan magövningarna. Men jag börjar tröttna på att det är obekvämt och tungt, inte bara tungt liksom. Jag vill inte vara utomhus mer. Tur nog är det där året snart över så jag kan ta och gå vidare och lägga all fokus på det jag verkligen tycker är kul.

 

Dagens pass:

• Uppvärmning: Löpning + mobility
• Superset #1, 3 varv:
  
  • 10 pull ups med hjälp av kompis
  • 20 ben svingar
• Superset #2, 3 varv:
  
  • 10 framstupa ställ med benrotation
  • 10 axellyft med motstånd av kompis
• Superset #3, 3 varv:
  
  • 10 skottkärra med benindrag
  • 10 back flies på mage med motstånd av kompis
• 5 varv med:
  
  • Spiderman krypning i nedförsbacke
  • Sit ups i uppförsbacke
  • Rush upp för backen

Militaryn som mer har blivit ett typ av cirkelpass utomhus, men vanliga redskap (alltså inga däck eller stockar). Mycket bättre och roligare enligt mig. Men idag. Trött som tusan när klockan ringde 05.05. Tog mig till träningen och fick veta att det var ben som väntade. Men skönt. Mina ben som var sega redan igår. Dom var inte piggare idag kan jag meddela. Men det var ett kul pass, även om det var tufft för kroppen idag.

 

• Uppvärmning: Löpning + lätta övningar som sit ups, armhävningar och kissande hunden
• Teknik: 3×10 Good mornings (raka marklyft) med kettle bell
• Cirkel 1: 3 varv med:
  
  • 50 meter utfallsgång
  • 20 box jump
• Cirkel 2: 3 varv med:
  
  • 1 minut jägarvila
  • 10 over head squats med pinne
• Cirkel 3: 3 varv med 30 sekunder 10 sekunder vila:
  
  • Good mornings
  • Upphopp
  • Sido hopp/slide
  • Mountain climbers
• Stretch

Jag var verkligen så otroligt nära att inte gå upp i morse. När jag vaknade var det tio minuter kvar tills klockan skulle ringa och jag hade sovit max fem timmar. Jag var trött och hade småont av träningsvärk överallt. Att gå upp för att träna var det sista jag ville. Men jag mutade mig själv med att ha vilodag och sovmorgon i morgon. Så jag tog mig upp ändå. Väl på plats var vi bara två pers och när J glatt berättade att det var ett trapp-pass som väntade började jag ana att jag skulle stannat i sängen trots allt.

 

• Uppvärmning: Jogging till trappan + två varv upp och ner med dubbla och trippla trappsteg
• Upp en vända med varandra på ryggen
• Hoppa jämfota upp på varje trappsteg med en armhävning på alla fyra avsatser
• Hopplasteg på varje trappsteg, spiderman-krypa ner
• WOD:
  
  • Jämfotahopp på vartannat eller var tredje trappsteg + 2 burpees på alla fyra avsatser
  • Squatjumps på vartannat eller var tredje trappsteg + 2 burpees på alla fyra avsatser
  • Löpning upp + 2 burpees på alla fyra avsatser
• Nedvarvning: Jogging tillbaka + foamroller och stretch

Det är verkligen skillnad på tidigt och tidigt. Klockan fem är jättetidigt. Jag var riktigt trött när jag kom till träningen i morse. Det visade sig att även kroppen var trött. Det var riktigt riktigt jobbigt att ta sig igenom passet idag. Fyra pers. En gräsmatta. Kettle bells. Medicinbollar. Gummiband. Cirkelträning med fokus på kettle bell-teknik. Riktigt kul och swingarna gick bra. Men oj vad allt var jobbigt. Snacka om gårdagen satt sina spår. Vilodag imorgon, oh yeah!

 

• Uppvärmning: Jogging med redskapen till gräsmattan + 5 varv med jogging runt gräsmattan
• Teknik: Halva och hela swingar
• Cirkel 1: 1 varv
  
  • Kelltle bell swingar
  • Löpning i gummiband (en springer, en håller emot med gummiband)
• Cirkel 2: 2 varv
  
  • Kettle bell swingar
  • Sit ups med litet kast uppåt med medicinboll
  • Kettle bell swingar
  • Burpees
• Cirkel 3: 1 varv
  
  • Sit ups två och två med medicinboll kastad mellan
  • Löpning med medicinboll på axeln
  • Dunka boll i marken
• Cirkel 4: Tills första person blev klar
  
  • 30 burpees
  • Idioten med medicinboll (till tre markeringar)
  • 20 burpees
  • Idioten med medicinboll
  • 10 burpees
  • Idioten med medicinboll

Andra military-passet på två veckor. Ny trend känns det som. Kul pass med ett upplägg där jag känner mig hemma. Det vill säga crossfit-övningar i cirkelvariant. Jag är som sagt lite trött på skogen, så det känns skönt att köra inomhus, hoppas det fortsätter så även om jag vet att det inte kommer göra det. Och trots mycket hopp, med både hopprep och box jump så kändes benhinnorna okej, skippade dock att köra double unders under WODen, då det liksom blir hårdare landningar av det.

 

• Uppvärmning och teknik: Genomgång och test av alla övningar
• WOD: 3 varv med:
  
  • 1 minut back extensions (ryggresningar)
  • 1 minut box jump
  • 1 minut wall balls
  • 1 minut hopprep
  • 1 minut pull ups
    
    
  • 1 minut vila
• Stretch i 15 minuter

Idag var det första gången på väldigt länge som jag tog mig upp för att köra military. Dock så kallas det numer för PT-outdoor eller PT-small group eller något liknande nu (men vi slipper tyvärr inte dom obligatoriska osköna och osmickrande T-shirtarna). Mycket bra tycker jag. Har liksom tröttnat på skogen. Istället kommer dessa passen hållas i närheten av Viscus lokal och man har tillgång till riktiga redskap.

 

Idag var vi bara tre pers och en PT. Hur bra? Blev cirkelträning med TRX och Wall ball och lite tabata i mellan. 75 minuter är lite längre tid än vad jag är van vid efter alla mina crossfit-pass på senaste. Det är bra för mitt hjärta att jobba förbi bekvämlighetszoonen.

 

• Uppvärmning: Löpning samt lite rörlighet
• Cirkel #1 TRX, 45 sekunder 15 sekunders vila, 4 varv:
  
  • Mage – benindrag
  • Hängande rodd
  • Enbens knäböj (pistol squats)
  • Armhävningar
• Tabata (8×20 sekunder, 10 sekunders vila i mellan): »Hästen« (Springa med gummiband rund midjan där någon håller emot)
• Cirkel #2 Wall ball, 45 sekunder 15 sekunders vila, 3 varv:
  
  • Wall balls
  • Slam balls (Kasta bollen i marken och ta emot på uppstudsen)
  • Sit ups
• Nedvarvning + Stretch

Onsdag morgon och jag var förvirrad när klockan ringde. Visste inte vilken dag det var eller vad jag skulle göra. Förvirrad som sagt. När jag sett vad klockan stod på konstaterade jag att det var dags för military. Vädret var inte jättelockande, fick bli dubbla långarmade tröjor idag. Lagom till klockan slog 6.15 kom regnet.

 

Temat för dagen var Tabata-intervaller. Jobbigt med väldigt kul. Trots däcken som accessoar, jag som hatar däcken. Vi körde två övningar per tabata, så varje övning fyra gånger.

 

• Tabata 1
  
  • Squats
  • Axelpress
• Tabata 2
  
  • Armhävningar
  • "Inhopp" (Planka på raka armar och hoppa in och ut)
• Tabata 3
  
  • Upphopp
  • Sit ups
• Tabata 4
  
  • Rodd
  • Thrusters (squats upp till axelpress)
• Tävling: första laget till 50 burpees, en i taget medans alla andra står i planka på raka armar) (Vi vann!)
• Tabata 5
  
  • Ruscher med en person på ryggen 6 gånger, sista 2 utan

Kul pass som sagt. Jobbigt och blött. Men den positiva känslan består ändå. Ett pass i veckan med denna träningsform känns lagom just nu, får se om det blir mer i fortsättningen om jag skulle börja köra dubbelpass igen i framtiden.

 

 

Det var riktigt skönt att komma upp i morse. När klockan var fem var det redan 15 grader och morgonsolen strålade. Vi var många som samlades vid Botaniska och Johan körde ett crossfit-pass med två workouts. Riktigt roligt. Enkelt, jobbigt och effektivt. Den positiva känslan för denna träningsform börjar komma tillbaka och det gör mig riktigt glad.

 

• Uppvärmning med jogging framåt och bakåt, squats, höga knän och rörlighet
• WOD 1: AMRAP 6 minuter
  
  • 5 push ups
  • 10 sit ups
  • 15 squat jumps
• WOD 2: AMRAP 10 minuter
  
  • 200 meter löpning
  • 5, 10, 15, 20 … burpees
• Nedvarvning och strech

Maj börjar idag, med det så är min paus från militaryn över. Jag var så himla inställd på att det skulle vara katastrofjobbigt att jag liksom vant mig vid tanken. Men när jag vandrade mot bussen och mötte mängder med vinglande människor på väg hem från sitt Valborgs-firande, kunde jag inte låta bli att längta lite. Och vädret kunde man inte klaga på.

 

När vi sätter igång så blir jag lite förvånad över att flåset håller sig i schack och trots träningsvärken i rumpan så kändes löpsteget lätt. Vi körde samarbetsövningar som uppvärmning, leda varandra i armkrok där en person blundar. Sen skulle vi förflytta oss där en i paret måste jobba hela tiden, så när en inte orkade så bytte man. Jämfotahopp, spindelmannakrypning, grodhopp, krabbgång. Sen var vi framme vid backen. Ruscher upp och ner två och två medans resten stod i planka första varvet och jägarvila andra varvet. Åter igen kändes löpsteget lätt, vet inte riktigt var det kommer ifrån men jag tackar och tar emot (även om jag kände lite i benhinnan). På vägen tillbaka körde vi krypning på alla fyra ner för en backe innan det var lugn jogg och stretch och klart för idag.

 

Jag är faktiskt glad att det kändes så mycket bättre än jag trodde och jag tar med mig en positiv känsla till nästa pass.

 

 

Jag har funderat länge nu, på vad det är som gör mig stressad och vilka situationer som ger mig ångest när det kommer till träningen. Jag har kämpat konstant med min kondtion och sakta sakta sakta känt hur det har blivit bättre. Men efter min lilla utmattning (som jag har döpt min lilla depp till) så känns det som jag har börjat om från noll. Igen. Det ger mig ångest. Därför har jag nu bestämt mig för att puasa med militaryn en månad. Då slipper det ligga i bakhuvudet att jag borde gå dit. Nu kan jag inte gå dit, så jag kan fokusera på annat och på att komma ikapp för att vara redo att köra igen när våren är här i maj. För det handlar inte om att jag inte tycker att det är roligt. Det tycker jag, men just nu är det annat som väger över tyvärr.

 

Det känns verkligen som en stor sten har släppt från mitt hjärta nu. Det är det här jag behöver. Och jag har spännande planer på hur jag ska spendera denna månaden istället.

 

 

 

 

Jag har haft sånt motstånd att ta mig iväg till militaryn. Hade tänkt gå i måndags, men träningsvärken satt fortfarande kvar i magen att det kändes helt meningslöst att göra tester om jag inte kunde göra det ordentligt. Istället laddade jag för idag. Dagen då det egentligen var dags för löptest. Men det fanns inte en chans på denna jord att jag skulle göra det. Trots att jag bestämt mig för att skippa det så tog det emot. Jag vet att jag inte tränat ordentligt på över en månad och efter allt som vart på sistonde så visste jag att jag skulle behöva börja från noll.

 

Jag hade inte fel. Jag. Hatar. Att. Springa. Bara uppvärmnings rundan på 2-kilometers-slingan gjorde mig död. Jag hatar det. Istället för att springa ett varv till körde jag lätta intervaller och sit ups. Det kändes bra. Faktiskt. Efter alla var klara med testet så körde vi två varv med upphopp, krypning, rush och armhävningar. Sen var det kört och illamåendet dök upp på en sekund. Tanken var att köra höga knän i intervaller efter det, men jag klarade det inte. Visste att om jag skulle köra på skulle det sluta med att fick upp det jag hade i kroppen. Jag valde att gå åt sidan.

 

Jag blir förbannad över att kroppen stretar emot. Det är som att den gör allt den kan för att jag ska sluta med det jag håller på med. Men jag vill inte. Jag vill fortsätta. Och idag tog jag inte ens ut mig direkt. Vad är problemet?

 

Var så där härligt otaggad för passet idag. Det enda som gjorde att jag gick dit var typ att snön var borta. Äntligen. Med lätt regn i luften körde vi igång och det var perfekt väder. Sprang upp och hämtade stockar, joggade på tå hela vägen tillbaka till entrén. Där körde värmde vi upp som vanligt innan det blev lite cirkelträning. Mountainclimbers, spiderwalk och utfallshopp. Sen körde vi en maggrej där man ska rulla stocken fram och tillbaka, utfallshopp framåt och magövningen V:t (där man sitter på rumpan och har benen och ryggen som ett V). Sen körde vi spiderman-armhävningar och ruscher i backe ett par varv. Efter det var det enbenshopp över stocken som gällde.

 

Det var jobbigt och det gjorde ont. Ont i kroppen och framförallt ont i benhinnan. Wtf liksom. Hur funkar det om man kapar av benet? Nu blir det iallafall vila imorgon. Bah.

 

 

Idag började ett nytt nybörjarcamp på militaryn. Det betyder tester. Med den nya tiden 06.00 stod min klockan på 04.55. Alltså klockan fyra nånting. Det är helt galet. Allt helt i onödan visade det sig. Hur som helst. Testerna drog igång och jag visste inte riktigt vad jag hade att vänta eller hur kroppen skulle kännas. Men det gick bra. Precis som alla andra tester jag har gjort. Det vill säga att förbättrningen är minimal. På riktigt. Fatta frustrationen. Jag har min orangea T-shirt i handen men den slits bort efter varje löptest. Denna veckan tänker jag inte ens köra löpningen. Vet att jag ändå inte kommer klara det och istället satsa på att springa om sex veckor och verkligen satsa. Men det hade ju vart kul att se förbättring när det gäller något iallafall.

 

• Armhävningar på tå 35 st (30/30/32/35/30 st)
• Squats med upphopp och armarna över huvudet 35 st (24/25/30/30/40 st)
• Rygglyft med överkroppen över kanten på en låda, pannan i marken 35 st (30/35/39/35/36 st)
• Sit ups till sittandes med raka armar och utan att lyfta fötterna 28 st (5/10/20/31/30 st)
• Statisk armhävningsposition 35 sekunder (30/35/40/40/35 sekunder)
• Jägarvila 2 minuter (1,5/2/3,5/2/3 minuter)
• Plankan 3 minuter (3/3,2/2,1/3/3 minuter)

Asså vad är det för fel på vädergudarna? Och vad är det för fel på mig som ändå ger mig ut? Det var svinkallt på passet igår. På riktigt. Stod man still en sekund frös man fast. Typ.

 

Bra folk på passet iallafall. Och ett jobbigt pass som vanligt. Passet jag körde tidigare samma dag hade satt sina väldigt tydliga spår. Min rygg var slut som sagt. Visade sig att skulderbladen och låren också sa ifrån. När passet till slut var över hade jag så ont i kroppen att jag ville gråta. På riktigt.

 

Vi körde uppvärmning i form av att bära en person i brandmannagrepp på ryggen. Något jag aldrig gjort innan och även var riktigt dålig på. Sen var det otroligt mycket planka och framstupa ställ (planka med raka armar) under passet. Intervaller med Oscars egengjorda variant av burpees blandat med planka, framstupa ställ eller jägarvila. Planka på rad med personen först i ledet som hoppar boxjump över och lägger sig sist. Sen blev det våran egen variant av Gladiatorerna, då vi kämpade i två lag med två personer som antingen gjorde upphopp eller Oscars burpees medan dom andra två vilade i planka eller framstupa ställ, man räknade antal reps man gjorde, bytte station när man var trött och så gick det runt så. Mitt lag fick tio sekunder på det andra laget, vilket behövdes då vi skulle avsluta med stafett med en person i brandmannagrepp. Fasen vad tungt det var. Vi vann hur som helst. 

 

Och när vi trodde att vi var klara väntade en runda idioten i backe. Woho.

 

 

 

 

 

Det är så förbannat kallt ute. Om någon har missat det. Igår var inget undantag. Det är kallt och marken är hård, det är mörkt och hela kroppen domnar av. Men ändå. Ändå. Så är känslan när man är klar så där grym. Igår var det ett riktigt bra pass. Hade som sagt räknat med att köra ben eftersom överkroppen fick jobba i torsdags, men så blev det inte. Helkropp och stockar, welcome.

 

Vi körde som vanligt en miljon och tusen armhävningar. Breda, smala, på stocken med händerna, på stockar med både händer och fötter, alla varianter. Vilade i lite planka. Sen blev det krypning på stockarna, grodhopp och mer planka. Benböj, axellyft och marklyft med stock. Avslutade med stafett i form av tjejerna mot killarna, springandes med frusna vattendunkar. Tjejerna vann. Men fasen, stackars killarna, deras dunkar var  t u n g a.

 

Mina blåa knän från förra veckan var iallafall glada då vi inte befann oss på marken lika mycket. Men det är fortfarande tungt. Undra när det kommer vända. Skulle behöva ett enda pass som känns lätt, för att känna att jag utvecklats. Sen kan det få bli tungt igen. Kul är det ju ändå. Typ.

 

 

Dags för ännu en kväll i snön. Torsdagens andra pass faktiskt (nöjd tjej). Militaryn var dock tung denna dag. Och kall. Dessutom innehöll det däck (läs: inte direkt en favorit).

 

Vi körde iallafall överkropp, tydligen hade dom kört ben i tisdags när jag skolkade. Vi började som vanligt med uppvärmning innan vi gick över till övergångsfasen. Då körde vi burpees, axelpressar och böjningar åt sidan. Det blav även en massa armhävningar i form av excentriska (armhävningar med klapp) och vanliga. Själva passet bestod av cirkelträning, 30 armhävningar, 20 situps, 10 benböj med axelpress och avslutande ålning. Detta körde vi i fyra varv, två utan däck och två med. Ah just det, i mellan körde vi idioten 3 gånger också.

 

Fasen vad jobbigt. Och tungt som sagt. Det enda positiva är att sit upsen äntligen börjar lossna. Det mest negativa är att jag tappar mina armhävningar, det som vart min grej är bannemej det jobbigaste nu.

 

 

Årets första military. Jag gick dit med samma skumma känsla som jag brukar inför ett fortsättningspass. Tror det är känslan av att dom flesta där är lite bättre än mig på det mesta. Men som en klok tjej sa (iofs i ett annat sammanhang, men det funkar här också), när jag har gjort det lika många gånger som dom så kommer jag också vara lika bra. Och så är det. Idag var det dock ett par nya, så jag behöve inte känns mig sämst.

 

Det märktes iallafall att det är ett antal veckor sen vi körde nu. Det mesta gjorde ont, att köra planka mot en grusad asfalt, att ha knäna i marken, att få sand i håret (kanske inte gjorde ont, men det var oskönt). Då var det ändå ett snällt pass idag tydligen. Vi körde tillsammans med däcken. Åh vad jag hatar däcken. Slapp springa så långt med dom iallafall. Efter uppvärmning körde vi upptrappning (övergång till att få igång muskler och hjärta) i form av att springa i alla däcken (åtta steg) sen ruscha, jogga tillbaka hälften och sen krypa. Jägarvila i väntan på sin nästa tur. Avslutade med typ cirkelintervaller två övningar 3×antal sekunder som jag inte vet, innan vila och byte av övningar. Benböj med däck över huvudet + fällkniv med däck, upphopp med däck från marken över huvudet + situps med däck, kettelbellsvingar fast med däck + bensvningar åt sidorna. Avslutade med utfallshopp.

 

Jag var inte riktigt där. Som sagt första militaryn för i år och bara mitt fjärde pass totalt. Varken kroppen eller huvudet är riktigt vakna än.

 

// Bild //
// Typ sådär ser jag ut. Nästan. (Eller inte) Men benböjen gör. Fast med ett däck istället för en stock

(stockarna vi har är mer som en hel trädstam finns ingen som orkar lyfta dom själv) //

Onsdag morgon. Coopertest. Nervös men taggad var det dags för konditionstestet som jag tränat för i sex veckor. Jag var hyfsat nöjd över att marken var bar och att det inte var överdrivet kallt. Dessutom är det så skönt att jag märker så himla stor skillnad bara på första varvet på 2 kilometer som vi joggar som uppvärmning tillsammans. Första gången jag sprang det trodde jag på riktigt att jag skulle dö. Nu känns det precis som det är, som uppvärmning.

 

Och själva testet då. Varvet på 2 kilometer som gällde. Jag började i vad jag tyckte var ett bra tempo, kunde inte riktigt hålla det, men det kändes okej. Tills det var ungefär 500 meter kvar. Trycket som kommer över bröstet, andningen som blir snabbare och snabbar, mjöklsyran i benen. Fasen var jag hatar det. Vill egentligen bara stanna där och då och lägga mig på vägen som en trotsig tre-åring. Men så kommer den där andra sidan av hjärnan som frågar vad fan man pysslar med. Jag har sprungit tre fjärdedelar och är för sjutton snart i mål. Ju snabbare man springer desu snabbare kommer man i mål. Så jag körde på.

 

Snubblade över mållinjen på tiden 11.41. En halv minut snabbare än sist. Det är jag nöjd med. Men fasen vad frustrerande det är att det tar så jäkla lång tid och är mycket slit för att förbättra sin kondition. Visst en halv minut snabbare på 2 kilometer är bra, men jag har fortfarande drygt en minut kvar för att komma ner till 10.30 som är målet. Så nej ingen orange t-shirt för mig denna gången heller.

 

På köpet har min icke opererade benhinna tagit slut på så sätt att det gör ont att ens gå. Och allt jag har gjort är att lagt till ett enda extra löppass i veckan. Party.

 

 

Igår var det dags för nya fystester med militaryn. Styrkedelen som vi kör inomhus. Kände mig ganska laddad men hade inte riktigt lagt upp någon taktik. Klara nivåerna för orange, pusha mig själv och se om jag klarade nivåerna för blå (nivån efter orange) eller helt enkelt maxa på allt? Det slutade med att jag la målet mitt i mellan, för att se vad jag skulle behöva jobba på för att ta nästa steg sen. Jag tyckte det gick bra. Och jag märkte tydligt vad mina svaga punkter är. Men också vad jag har förbättrat mig i mest sen sist. Konstigt vore det väl annars, med alla dom hundratals upphoppen jag gjort senaste sex veckorna, om jag inte kunde pusha förbi mjölksyran lite längre än sist.

 

Idag var en sån dag där jag bara gick till träningen utan att tänka. För hade jag tänkt hade jag inte gått dit. Och det var nog många som tänkte efter idag, för vi var bara fyra pers.

 

Det var helkropp som gällde. Många övningar kravlandes i snön och samarbetsövningar. Vi körde en variant där man var två och två. En stod i framstupa ställ (planka på raka armar) och samtidigt som en rullade under skulle man då kliva över och sen gick det runt så. Det var kul. Sen körde vi lite med stockar där vi skulle hoppa över och krypa under stocken som två körde bänkpress med. Vi försökte oss också på att rulla stocken framför oss samtidigt som vi kröp (rak i kroppen och händerna i armhävningspossition och höger ben mot vänster arm, vänster ben mot höger arm, framåt). Det gick sådär, våran stock hamnade mer under snön än rullade på den. Efter lite annat så avslutade vi med upphopp i pyramid, hand i hand, i en ring. Kan gissa att det såg sjukt lustigt ut när fyra personer som håller händerna försöker sig på att hoppa så högt dom kan samtidigt som benen fulla med mjölksyra vägrade lyssna. Det var jobbgt.

 

Min kropp känns smått mörbultad från igår redan så jag gissar att det inte direkt kommer kännas bättre imorgon. Men det kan jag ta. Bara mina lår tinar upp snart.