Känns som ett måste att se filmen med skådespeleskan som vunnit en Oscar för rollen.

London 2008. I sin vackra våning förbereder den åldrade före detta premiärministern Margaret Thatcher frukost till sin man Denis, precis som hon har gjort varje morgon av sitt gifta liv. Men Denis lever bara i hennes fantasi. Fångad i en frustrerande passiv tillvaro och kämpandes mot sin sviktande hälsa, överöses Margaret med minnen. Fragment av privatliv och karriär trängs i hennes hjärna och hon återupplever dem med levande intensitet. Medan hon kämpar för att behålla kontakten med verkligheten, retas och kivas Denis med henne. Kampen, triumferna, sveken – vad åstadkom hon till slut? Och var det värt de uppoffringar hon fick göra?

Jag blev faktiskt lite besviken. Trodde det skulle hända lite mer. Istället var det en film som kändes evighetslång. Dock ganska spännande att följa en verklighet då  jag inte levde. Det var verkligen ett porträtt av denna kvinna som jag gissar speglar vem hon var på ett riktigt sätt. Att Meryl Streep är en fantastisk skådespelare är ju ingen hemlighet och en måste för att en sån här film ska funka. Och hennes man Denis är ett grymt komplement till den lite stela Margaret. Han bidrog med en skön och lättsam humor. Tack och lov. Sevärd, intressant, lång.