Dag 1 – Det här är jag
Mitt namn är Sofia, jag föddes en solig dag i maj på Varbergs sjukhus 1988. Jag är uppvuxen i ett gult hus med hörntomt i en liten håla utanför Kungsbacka. Här gick jag i skolan i de tio år man går i grundskolan, men kände aldrig att jag passade in där. Det är en typisk småstad där alla känner alla och är ganska nöjda med livet som det är. Jag har alltid haft större ambitioner än att stanna där och nöja mig.
Största delen av min barndom spenderade jag med att åka konståkning. Det var mitt liv i många år och de flesta av mina minnen från fem till tolv år handlar nästan om livet i ishallar runt om. Av olika anledningar bestämde jag mig för att sluta när jag var tolv år, lagom tills jag skulle börja sexan. Livet förändrades drastiskt och plötsligt hade jag massa tid att göra saker när jag inte längre tränade tio timmar i veckan. Istället började jag spela fotboll med alla andra tjejer i klassen. Men efter några år med olika skador tvingades jag sluta spela fotboll när jag var femton.
Efter min första utlandsresa när jag var sex år, som gick till Spanien, har jag älskat allt som har med resor, språk och nya länder att göra. Jag kommer aldrig glömma hur jag satt tillsammans med min familj och familjen vi reste med, och härmade Hans varje gång han beställde mat på spanska. Jag tror jag kunde beställa öl på spanska innan jag kunde ett enda ord på engelska. Turism var det jag läste på gymnasiet och efter en tre månaders tågluff i Europa 2008 har drömmar om att få se världens alla hörn bara fått ny fart.
Idag bor jag själv i en lagom stor etta mitt i Göteborg och trivs väldigt bra med mitt liv. Jag läser till originalare på KY-Akademien på Lindholmen och har min examen i handen den 30 maj, exakt fyra år efter studenten. Tiden som inte läggs på skolan går till träning och man kan ofta hitta mig sittandes på ett fik tillsammans med mina vänner. Och självklart umgås jag med min fantastiska familj så fort tillfälle ges.
Som person är jag väldigt rastlös och har svårt att både sitta still på en stol och i livet. Att jag är nöjd med livet nu, betyder inte att jag kommer vara det om ett år. Då kanske ni hittar mig på en reklambyrå i Melbourne, ridandes på elefanter i Kenya eller solandes på en filt i Central park. Mina drömmar om världen kommer aldrig ta slut.

Jag önskade alltid när jag var liten att jag kunde få gå på konståkning! :D men det fanns inte där vi bodde :(
SVAR: Hehe ja precis. Pippitröjor passar alla ;)
Sv: Ja det är alltid jobbigast att komma igång! Haha jag hade också typ blåmärken, eller det känns som det iaf. :) Ha en fin kväll!
fina !
Ja det har varit en skönt dag :) Hann dock inte med allt jag skulle göra. Så det får bli att fixa resten imorgon :P
Hoppas din dag har varit bra :)
Man ska aldrig nöja sig, det finns alltid mer att upptäcka och ta del av!
en sån bild har jag också när jag står i ett rött telefonbås i London :)
en sån bild har jag också när jag står i ett rött telefonbås i London :)
Vad roligt att lära känna dig lite bättre, verkar vara en tjej som tar för sig av livet o gillar nya utmaningar, vad roligt! Själv har jag väll tvärtom varit sån som är rädd för typ allt främmande o varit väldigt "hemmatam". Konståkning tex ville jag innerst inne börja med som barn men vågade inte för risken att slå sig. Men nu i vuxen ålder har jag blivit lite modigare o vill blomma ut. ;-)
Kramar
Vad kul med en presentation!