Jag har länge haft en teori om att vågen inte riktigt är min vän. Jag har tränat i genomsnitt fem pass i veckan sen december och vågen har knappt rört sig. Men idag kommer jag dock i kläder jag inte kunnat använda på väldigt länge och mina underkläder börjar bli för stora. Det betyder att kroppen har ändrat sig. Jag har helt enkelt bytt fett mot muskler, vilket inte syns på vågen men märks på kroppen.

Enligt mitt BMI är jag dessutom överviktig. Det är dock inget jag bryr mig så mycket om eftersom jag inte är längre än 1.55. Det betyder att jag måste gå ner drygt 15 kg för att hamna mitt i den "normala" zoonen. Det känns inte rimligt.

Tack vare att jag har dessa teorier blev jag superglad när jag läste denna artikeln på den kanadensiska tidningen Oxygens hemsida. Dom förklarar varför man inte ska lägga energin på vågen utan att det viktigaste är hur pass stor fettprocent man har. Det är precis min tro inom denna djungel av tränings- och bantningsteorier.

(Nu säger jag inte att jag har den perfekta fettprocenten – långt ifrån – inte heller att jag inte behöver gå ner i vikt – det behöver jag – det här är bara min tro och det jag bestämt mig för att leva efter)

//Bild// We♥it