Dagens dagbok

Senaste veckorna har varit väldigt underliga i min värld. Jag gick från att ha överflöd med energi och tränade flera pass om dagen, till att ha ont och vara småskadad till att vara totalt utmattad. Mina föräldrar har ett bra tag sagt till mig att jag tränar för mycket. Jag har inte riktigt lyssnat, vad ska jag göra annars liksom och vad är det värsta som kan hända?

 

När jag pratade med mamma på väg hem från jobbet för att bädda ner mig och min migrän i sängen, så tog hon upp det här med överträning igen. Och efter att ha googlat detta så tänker jag att hon kanske har rätt. Senaste tiden har jag haft lite för många småskador för att det ska vara okej. Jag har gått från att svettas till att frysa på två sekunder, jag har mått illa, inte vart hungrig, blivit anfådd av att gå upp för trappan på jobbet, inte sett resultat av träningen, fått mjöjksyra i musklerna med en gång. Antingen har jag inte kunnat sova alls, sovit orolig och vaknat svettig eller sovit överdrivet mycket (exempelvis elva timmar natten till lördag, sen sov jag tre timmar på soffan mitt på dagen och kunde ändå somna på kvällen). Jag är känslosam till tusen och kan ibland vilja gråta av att någon petar på mig. Min kropp vill inte det jag vill.

 

Jag vet också att jag sätter höga krav på mig själv när det kommer till träningen. Jag jämför mig med andra. Kan dom träna fem pass i veckan, varför kan inte jag träna sju? Någon stans tror jag att det har gått över styr. Jag vet inte. Jag är bara väldigt ledsen just nu. Och väldigt frustrerad över att kroppen inte vill det jag vill. Jag känner någon typ av stress över att jag måste komma någon stans, men samtidigt har jag ingen aning om vart det är. Det är lätt att utelämna saker i en blogg. Men det här är verkligheten. Min verklighet som för tillfället känns väldigt läskig. Mamma nämde att jag skulle vila en månad. En månad. Det är det dummaste jag hört. Sen läste jag att om man är övertränad kan det ta sex till åtta veckor innan man känner sig som sig själv igen. Det fick mig att brya ihop. Jag ber till alla gudar som finns eller inte finns att jag ska vakna i morgon, fri från huvudvärk och med massa ny energi. Snälla låt detta bara vara en dålig vecka.

 

 

 

 

 

 

Jag skickar massa positiv energi till dig <3

Åh hoppas du mår bättre snart! Vila är väldigt viktigt när man tränar hårt :)

Fy det låter hemskt och jag förstår att det känns jobbigt och frustrerande för dig. Men samtidigt så är det ju väldigt viktigt att lyssna på kroppen. Och din mamma :p Jag förstår inte hur mammor kan veta så mycket..

Sv: Det var himla gott! :)

Men nej :/ Lyssna på kroppen nu innan det är försent, en månad går fort. Håller tummarna! Kram

Vad tråkigt! Sänder styrkekramar till dig och hoppas att du snart känner dig bättre!

det är ju jätte viktigt att lyssna på sin kropp... Jag har tränat på elitnivå tidigare när jag var tonåring så jag känner min kropp väldigt väl. Dock lyssnar inte jag heller jämnt på den... Men försöker...

Hoppas du mår bättre snart i alla fall =)

Jag känner igen mig i dina känslor. När jag är frisk vill jag bara träna, träna och åter träna. Känna mig allt mer tajtare och fastare i kroppen. Men efter 2 månaders förkylningen har jag nu insett att det är viktigt att hitta balans. Mitt nyårslöfte till mig själv är att träna smart och effektivt. Korta intensiva pass framför långa och kanske slöare. Kroppen skall ju hålla länge till och det är farligt att slita ut den för tidigt. Hoppas du känner dig bättre snart! För mig var det tyvärr bara vila som gällde. Det låter jäkligt trist, men det är det enda som hjälper. Kram!

överträning är vanligare än man tror och lättare att hamna i än vad man tror.. Vilan är oerhört viktig, det får vi inte glömma.. ta en vila ordentligt nu och var rädd om dig!

KRAM! Samma hände mig i våras, och det tog faktiskt ett bra tag innan jag orkade och blev mig själv igen. Börja lugnt och låt det ta lite tid - och träna lagom :)

Usch då låter inte bra. Och vet du!? Jag tror faktiskt ingen mår bra av att träna toookmånga pass. Jag tror det blir ett gift istället då.. Man ska träna för att må bra, inte må bra för att man tränar.. Förstår du hur jag menar?

Gott att du har så omtänksamma föräldrar som stöttar och hugger in i tid så du inte faller ner i en massa skit. Träning ska vara skoj=) Och det tror jag du kommer tycka när du vilat ett tag! Krya på dig!

Jag vet, skulle heller aldrig klara det. Men känn efter ordentligt bara så du inte går på det för fort bara.

Ta hand om dig. Skickar styrkekramar! Det allra bästa är hur som helst att du ser på din kropp med öppna ögon och är vaksam för dess signaler och det verkar du ju vara nu.

Ibland är mödrar väldigt kloka... Kanske behöver du inte vila en månad, men kanske "får" du inte heller träna 7 dar i veckan...
Krya fort och lyssna på din kropp!!
Happy Valentine=)

OH, kanske lite ortotoxi eller vad det nu heter? Krya på dig och hoppas att du snart är energifylld igen och mår topp!

Låter inge bra. Jag hoppas det blir bättre för dig och att du bara är i en liten svacka.
Du kan ju dra ner lite på träningen och framförallt prestationen i träningen. Man måste inte bli tokslut efter varje pass, ge 110% varje gång eller träna sex dagar i veckan. Ibland kan det räcka med att gå ner och köra någon övning eller träna 2 dagar i veckan, helt utan någon som helst press att förbättra sig. Träningen ska vara rolig och något man får energi av, jag hoppas du får tillbaka den känslan snart. Strykekramar så länge!