Slice me up Dr.

Okej så det ser ut som att helvetet med mitt ben kommer få ett slut. Ett slut som jag hade väntat mig och något som egentligen borde hänt redan i maj. Men det tog fyra månader av sjukgymnastik, akupunktur, antiinflammatoriskt, TENS, värktabletter, nya inlägg, osteopatbehandlingar och vila fram och tillbaka där ingenting har hjälpt, innan det bara fanns ett alternativ kvar. Operation. Det är med blandade känslor jag försöker smälta det som ska hända.

 

Först och främst älskar jag tanken på att bli av med värken, jag har liksom glömt hur det kändes innan jag hade ont. Att kunna träna precis som jag vill, utan någon jäkla särbehandling är egentligen bara en bonus. Men samtidigt är jag livrädd eftersom jag börjar inse vilken kamp det kommer vara att ta sig tillbaka. Även om jag har ont nu, blir det inte värre av att jag tränar eller rör mig, så länge jag inte hoppar eller springer. Men när Dr. slicear upp benet, skär i en hinna och skrapar på en annan, då kommer jag inte kunna gå utan smärta. Jag ska röra mig så mycket som möjligt, men jag kommer inte vilja göra det. Det kan ta upp till tre månader innan jag är bra igen. Men då är jag i och för sig helt bra. Så tänker jag på att jag kommer kunna springa och hoppa igen, helt smärtfritt, innan det här året är slut, då känns det positivt igen. Men det betyder också att jag kämpat med en så pass »simpel« grej som benhinneinflammation i nästan ett års tid.

 

Vänner, lova att ni lyssnar på era kroppar. Har man ont någonstans är det kroppen sätt att säga att det är något som är fel. Ta hand om er då. ♥

 

Förstår dig helt och hållet! Det kommer gå bra tror jag, och att vara frisk och kry är det allra viktigaste!

Kram!

sv : Tack, ja jag kämpar på och gör så gott jag kan, det visar ju redan resultat så om 10 veckor när jag ska ha min sista uppföljning hoppas jag att jag är närmre mitt mål iallafall :)

Jag håller verkligen med dig om att lyssna på kroppen. Själv körde jag ju på med min fot i fem veckor utan att söka hjälp med tanken "det löser sig"... Så himla puckat. Men det blir lätt förnekelse när man har småfel som inte stör allt för mycket.

Vi kommer nog opereras ungefär samtidigt och min rehabtid ligger tydligen runt 6 veckor, tills jag kan belasta fullt ut. Men det vet man ju aldrig innan, kan ju bli längre. December låter bra eller så skippar vi träningen och käkar en hel helg, det funkar det med :D

Oktober/November blir överkropp för vår del, jäklar vad starka våra ryggar kommer bli!

tackar! :))

Åh hoppas att allt löser sig bra! Och bilden - såå sann!

Hoppas det blir bra med benet! Och det låter det ju som att det kommer om några månader. ;-)

Förstår att det måste kännas både läskigt och superbra på samma gång. Men jag hoppas verkligen att det går vägen och att du kommer att kunna bli helt smärtfri efter operationen! Det är du så värd!

Härligt att det verkar gå så bra med träningen också. Precis som det ska vara! Hoppas du har haft en fin helg. :)