Det händer inte mycket här. Det händer desto mer i mitt liv. På sätt och vis, för jag har uppenbarligen alldeles för lite tid över till att lägga upp ett inlägg om dagen. Tid och energi är lite av en bristvara i mitt liv för tillfället. Jag jobbar alldeles för många timmar. Nackdelen med korta veckor när arbetsbelastningen är för hela veckor. När jag sen inte heller kan träna så blir det ganska lose lose för min energinivå. Mm för det är sanningen. Jag kan inte träna. Min axel gör fortfarande alldeles för ont. Det är frustrerande. Efter drygt sex veckor börjar jag inse att det förmodligen är lite mer än en vanlig inflammation, så imorgon har jag tid hos en ortoped som ska kolla läget. Det är med blandade känslor jag går dit. Jag vill ju inte att det ska vara något allvarligt – tiden fram till tävlingen bara försvinner – men samtidigt vill jag ju att han ska hitta något så jag kan börja göra något åt det.

 

Men frustrationen över att jag hann träna i typ tre månader på full fart efter operationen innan det här dök upp är enorm. Har jag liksom inte redan haft mitt helvetesår på den här fronten? Värken gör mig galen. Att hela tiden känna att man har ont. Det är det liksom det som gör mig lite orolig, det gör ondare när axeln hamnar i vissa lägen, men det värker hela tiden. F*uck!