Spontant mötte jag upp Jessica för en biokväll och en film vi inte visste så mycket om.

Wes Andersons Moonrise Kingdom utspelar sig under ett scoutläger sommarlovet 1965. Två unga turturduvor har träffats ett år tidigare och ingått en hemlig pakt: den här sommaren ska de rymma och bosätta sig i vildmarken.

En otroligt vacker och fin film. Sjukt snygg gjord och en mysig story som samtidigt var ganska töntigt. Men tillsammans funkade allt så himla bra. En annorlunda film. Men igen, oj så fin!

... when you're expecting.

Tv-kändisen Jules inser snabbt att det högpresterande livet inte är någonting jämfört med graviditeten. Wendy får en släng av hormonerna som hon sent kommer att glömma och hennes man Gary kämpar förgäves för att inte verka sämre än alfahane-pappan som väntar tvillingar med en ung troféhustru. Holly och Alex planerar att adoptera och Holly är beredd att resa jorden runt för att göra det möjligt, medan Alex är tveksam och skickas till ”the dudes group” för att dämpa paniken och få stöd.

Filmen låter otroligt flummig, som en klassisk komedi. Och det är det också. Men det finns en seriöst underton på något sätt och det är fina livsöden man får följa. Mycket bättre än vad jag väntat mig. Jag gillade den. Och sen är det ju fantastiska skådisar med, som Anna Kendrick (Rosie), Elizabeth Banks (Wendy) och snyggingen Chace Crawford (Marco). Definitivt värd att se.

Tim Burton har gjort en film igen. Tillsammans med Johnny Depp.

I vrede förvandlar hon honom till en vampyr och begraver honom levande. 200 år senare frias Barnabas av en slump ur sin grav. Han återvänder till familjens egendom, Collinwood Manor för att finna sitt en gång storslagna hem i ruiner och att hans ättlingar inte är i mycket bättre skick än huset.

Det var väl inget mästervärk direkt. Storyn var lite barnsligare än vanligt. Och man har sett Johnny Depp i denna typ av roll många gånger. Men samtidigt var det en lättsam och skämtsam film. Man skrattade en del och det var liksom en skön oseriös film. Sånna som man behöver se ibland.

Det var länge sen jag mötte upp mina vänner för bio nu. Så när det var dags igen tänkte jag inte så mycket på vad det var för film som föreslogs.

Vid andra världskrigets slut flydde nazisterna till ”the dark side of the moon” och byggde upp en hemlig månbas, en flotta med rymdskepp och förberedde sig för att erövra jorden. När en amerikansk astronaut landar lite väl nära månbasen och tillfångatas, tillsammans med sin fantastiska smart phone, inser man att ett teknologiskt genombrott skett på jorden och åker för att hämta fler. Väl där, 70 år senare, är det dags. Fjärde riket ska resas.

Jag brukar säga att en del av charmen med våran lilla bioklubb är att vi ser filmer vi inte alltid annars skulle se. Denna filmen hamnar definitivt i den kategorin. Ni hör ju vad den handlar om. Det är en parodi-aktig film om världspolitiken och dom försöker skämta om det mesta. Men jag kan inte påstå att dom lyckas. Jag tyckte ärligt att den var skitkass. Jag brukar inte titta på klockan, hur seg en film än är. Men efter, vad som visade sig vara, en timme trodde jag att det minst gått två timmar. Och då är filmen bara en timme och trettiotre minuter. Nej, verkligen inget jag kan rekommendera.

Jag har läst så mycket om denna filmen överallt, dock inte boken.

Varje år direktsänds Hunger games som en av de största mediala händelserna. Från varje distrikt lottas två ungdomar mellan tolv och arton ut att delta i tävlingen. De skickas omedelbart till huvudstaden där de ska stylas, tränas och visas upp i direktsända intervjuer, för att sedan delta i spelet där bara en vinner – den som överlever. Katniss Everdeen är sexton år. Hon älskar sin lillasyster Prim över allt annat, och försöker skydda henne från allt hemskt i distrikt tolv, men mot Hungergames har hon inget skydd. När det är Prims namn som dras i lottningen ser Katniss ingen annan utväg än att själv ta Prims plats i spelen.

Jag visste ärligt talat inte så mycket om filmen innan. Det är bra ibland, som i detta fallet. Jag blev positivt överraskad. Tycker filmen var riktigt bra. Den var spännande till tusen och skådespelarna gjorde ett bra jobb. Dessutom var den snyggt filmad och kostymerna var riktigt fina. Ska bli kul att se fortsättningen. All I have to say, se filmen!

Scorseses nya film. Typ ett måste.

 

 

Om jag ska vara ärlig visste jag inte så mycket om filmen och hade i princip inga förväntningar. Det är ofta en bra grej eftersom det är svårt att bli besviken. Tvärtom blev jag väldigt överraskad över hur välgjord den var och vilken fantastisk story den hade. Riktigt sevärd. Och som vanligt kul med 3D.

 

Känns som ett måste att se filmen med skådespeleskan som vunnit en Oscar för rollen.

 

London 2008. I sin vackra våning förbereder den åldrade före detta premiärministern Margaret Thatcher frukost till sin man Denis, precis som hon har gjort varje morgon av sitt gifta liv. Men Denis lever bara i hennes fantasi. Fångad i en frustrerande passiv tillvaro och kämpandes mot sin sviktande hälsa, överöses Margaret med minnen. Fragment av privatliv och karriär trängs i hennes hjärna och hon återupplever dem med levande intensitet. Medan hon kämpar för att behålla kontakten med verkligheten, retas och kivas Denis med henne. Kampen, triumferna, sveken – vad åstadkom hon till slut? Och var det värt de uppoffringar hon fick göra?

 

Jag blev faktiskt lite besviken. Trodde det skulle hända lite mer. Istället var det en film som kändes evighetslång. Dock ganska spännande att följa en verklighet då  jag inte levde. Det var verkligen ett porträtt av denna kvinna som jag gissar speglar vem hon var på ett riktigt sätt. Att Meryl Streep är en fantastisk skådespelare är ju ingen hemlighet och en måste för att en sån här film ska funka. Och hennes man Denis är ett grymt komplement till den lite stela Margaret. Han bidrog med en skön och lättsam humor. Tack och lov. Sevärd, intressant, lång.

 

Roman Polanskis nya film. Med helt fantastiska skådespelare. Spännande.

 

Penelope och Michael Longstreet och Alan och Nancy Cowan har aldrig träffat varandra. Men när deras söner hamnar i slagsmål möts de upp i Penelopes och Michaels chica Brooklynlägenhet för att som vuxna människor diskutera vad som inträffat och försöka hitta en lösning. Men snart är barnens konflikt glömd, kanonerna laddas i de verbala skyttegravarna och när glåporden viner som kulor i den perfekt inredda lägenheten, ställs helt andra frågor på sin spets.

 

En väldigt annorlunda film som utspelar sig i realtid i samma rum. Kan låta ganska trist. Men trust me, den är intressant. Skådespelarna är helt grymma och spelar helt olika karaktärer. Det är en skön typ ironisk humor som byggs upp under filmen. Kan tycka att den började lite segt, men den tog sig och byggdes upp liksom. Ganska grymt att bygga en hel film på konversationer ändå. Som sagt en spännande annorlunda film.

 

En romantisk komedi med snygga skådisar. What more to say?

 

Två av Hollywoods hetaste nykomlingar, Tom Hardy ("Dark Knight Rises", "Inception") och Chris Pine ("Star Trek", "Unstoppable") spelar huvudrollerna som två CIA-agenter som med alla medel - tillåtna och otillåtna - konkurrerar om samma kvinna (Reese Witherspoon).

 

En romantisk komedi som var sådär lagom förutsägbar och som bjöd på många skratt. Skratten ger filmen en trea. Annars som vilken film som helst i denna gener. Kan vara skönt att se "hjärndöda" filmer ibland.